Många gånger har jag fått
frågan om jag inte kan skriva om Birger ”Tjommen” Andersson. Han var en mycket
välbekant person och ett original i Askersund. Och folk glömmer inte sina
original. Vi får se när jag själv slänger in handduken för gott. Birger och jag
kände varandra väl.
Birger var 74 år när han avled 1974. Han var döpt till
Karl Birger Verner och kom från en mycket fin släkt, med kända namn som
Samzelius och Schultz. Själv hade jag daglig kontakt med Birger under fem-sex
år, som anställd vid Slakteriföreningen. Birger och jag höll till i samma hus.
Han var lite gårdskarl och skötte eldningen åt fastighetsägare Lönn. När det
var som kallast sov han också över i pannrummet och det var väl inte mycket att
säga om det. Säkert var det bättre än att gå hem till något kallt rum. Många
tyckte naturligtvis att det var märkligt med Birger levnadssätt. Men inte han
själv. Och själv hade jag inga synpunkter på Birgers sätt att leva efter alla
samtal med honom. Man väljer sina liv så gott det går.
I sin ungdom hade han varit
ett snobbigt affärsbiträde. Vad som hände sedan finns det massor av teorier och
rykten om. Men ingen vet. Och han berättade aldrig det för mej. Många tyckte
synd om honom och skänkte kläder. Enligt säkra källor hade han kläder som kunde
ha räckt till att öppna en butik. Själv log han bara åt det hela. Birger
klagade aldrig på samhället. Han verkade rätt nöjd med sitt att leva. Det var
mesta andra som tyckte synd om honom.
Varje dag träffade jag Birger
i pannrummet, ofta med en tidning. Han lästa noga igenom de tidningar som hyresgästerna
i huset kastade. På det viset var han insatt i det mesta som hände i samhället.
Han var en klok karl trots sitt udda levnadssätt. När jag kom visste Birger att
jag hade med mej lite mat. På mitt jobb fanns alltid ”bitar” från korv
och annan smörgåsmat som jag höll undan till Birger. Minns att det
sprack en ärtkorv på tre kilo vid ett tillfälle, som jag lämnade över till
Birger. Tror till och med att det var en torsdag. Han blev mycket glad över den
godbiten, som han åt kall med mycket god aptit.
Birger tyckte också om
pilsner. Och ibland blev det för många, men han var aldrig otrevlig. Jag bad
honom många gånger att inte komma in i affären och fråga efter mej på lördagar
när det var fullt av folk, men det glömde han efter några pilsner. Inte för att
jag skämdes för honom, men det var mer andra som hade synpunkter. ”Är Ove här
ropade han ut över lokalen”. Tror inte min chef gillade det något vidare och
heller inte alla tanter som skulle handla. För det var tanter som handlade på
den tiden. Mina leveranser till Birger gick genom källarutrymmet. Det hade vi
enats om. Men det var inte alltid så lätt att komma ihåg för Birger. Och jag
stal inte några måltider till Birger från firman. Alla konservburkar han fick av
mej hade jag tjänat ihop pengar till själv. Vill inte skryta med att jag är
någon särskilt fin människa, men har man vänner så har man. Även om folk kallar
vännen för ”Tjommen”. Och vem vet, man kan själv hamna i samma situation. Det
är tillfälligheter som ofta avgör ens liv. Så har det varit för mej och så var
det för Birger.
Vid ett tillfälle på 50-talet var det en filminspelning i
trakterna runt Askersund. Filmbolaget sökte statister och Birger anmälde sig. Filmbolget bjöd på mat och kaffe. Statisterna
fick också en slant. Birgers roll blev att spela en drucken vedhuggare. Tyvärr
gick han in lite för hårt i rollen, så det blev inte så många filmdagar.
Birger skulle vara statist när filmen ”Häxan” spelades in i Askersund på 50-talet. Karriären blev dock kort. Han skulle spela en ”törstig” vedhuggare. Han tog sin roll lite för allvarligt.
Ibland lånade
Birger några kronor till en ”dricka” som han sa. Han kom alltid tillbaka
med pengarna. Men tiggde han pengar, som hände ibland, var det upp till mej.
Birger höll isär lån och tiggeri.
Mot slutet av sin levnad
bodde han i ett hus på Norra Bergen strax intill Vattentornet. Naturligtvis
fick huset namnet ”Tjommebo”. I slutet av sin livsvandring berättade han för
mej att han hade fått ”något skit i halsen” och hade svårt att äta. Han förstod
inte vad det kunde vara. Det var ingen riktigt förkylning. Birger dog i cancer
den 10 september 74, men väldigt många pratar fortfarande om honom när gamla
Askersund kommer på tal.
Leif ”Linus” och Kjell Johansson har hjälpt till med bilder
