Ingen har väl kunnat undgå att
det är val på söndag . Debatterna avlöser varandra i TV, radio, tidningar och
lokalt. Tror aldrig att jag lyssnat på så många debatter som jag gjort inför
det här valet. Om jag blivit klokare? Jag vet uppriktigt sagt inte. Utgången av
riksdagsvalet verkar vara mycket osäkert. Intressant för askersundarna är naturligtvis vilka som ska styra den egna kommunen i fortsättningen. Där är läget mycket
oklart. I dag regerar som bekant
socialdemokraterna ihop med miljöpartiet och vänsterpartiet. Frågan är nu hur
det blir i fortsättningen, nu när de borgerliga har bildat en allians precis
som på riksplanet.

Torget Askersund 11 september

I dag sker de flesta politiska
uppgörelser bakom stängda dörrar. Det kan handla om ordförandeposter och kommunalrådsposter . Ibland handlar det
säkert också om det fula ordet utpressning för att få
ut så mycket som möjligt av det egna partiernas program. Sådan är politiken. Väljarna
har inte något inflytande i sådana förhandlingar. Det är bara att acceptera och
komma ihåg det till nästa val. Många
gånger handlar det också om eftertraktade jobb. Allt kan förstås inte
skötas ideellt som förr, så det är väl
inte mycket att säga om. Minns som journalist när oppositionsrådsposten skulle
införas. Det lilla udda partiet i fullmäktige menade att det var helt onödigt.
Argumentet var att det inte behövdes någon ”motvalls kärring” i
Askersundspolitiken. Oppositionen skötte de på egen hand helt ideellt. Alla
andra var ju så rörande eniga. Så gick debatten på den tiden. Som politiker
måste man förstås stå för beslut som tagits av ett stort enigt fullmäktige. Och
så är det med de flesta beslut i Askersund, som Edö-satsningen, KKC,
Lerbäckshemmet, för att nämna något. När det gäller Edö fanns några få som sa nej. Sedan om det är fel
eller rätt är en annan sak. Det duger inte att duka när det börjar blåsa snåla
vindar. Då blir det svårt att lita på beslutsfattare. Jag som väljare blir osäkra på vad som gäller.

När det gäller
förtidsröstningen så har den ökat i Askersunds kommun, till skillnad från riket
i stort. Något för en utredare att ta tag i som det brukar heta. Själv väljer
jag att gå till vallokalen och avlägga mina röst. Förr fanns det partifolk
utanför vallokalerna som delade ut röstsedlar. Är osäker på hur det är nu.
Kanske orken tagit slut efter den hårda valkampanjen och de många debatterna.

Har alltid varit road av
valaffischer och reklam inför valen. Och
av politik. Förmodligen är det en gammal yrkesskada efter 30 år som journalist.
Allt var inte bättre förr, men klart är att affischerna var färgstarkare
då. Men på den tiden var också den politiska
kampen hårdare. Det gällde att ta till storsläggan i budskapen. Nästan varje dag dimper det ner reklam i
brevlådan från partierna. Ofta är det medlemmar som går runt och delar
ut reklamen. En del har också knackat på och berättat om hur förträfflig deras politik är. Och jag
läser noga och begrundar handlingsprogrammen. Ofta handlar det om att man ska
arbeta för det och det i sådana program. Men allt beror på hur ekonomin
utvecklas. Det behövs drygt 100 röster för att få det första mandatet till
fullmäktige. Sedan förändras röstfördelningen till fortsatta mandat, men det är
inget jag tänker ge mej in på här. Bloggar ska inte vara allt för långa.

Partiernas reklam har
förändrats radikalt genom åren. I dag är det nästan bara personbilder på
affischerna. Undrar om inte affischerna var intressantare förr?Sedan några val tillbaka finns det också valstugor på torget i
Askersund som samlar en del besökare. Så var det aldrig förr. Dörrknackning
är också något som kommit till. Brukar
gå förbi där och ibland stanna till och lyssna på argumenten. Ofta bjuds det på
kaffe och bullar. Bara det. Många av de som brukar sitta och diskutera på
parkbänkarna passar naturligtvis på att fika lite. Bäst att passa på, snart är
valstugorna borta.

Affisch från 1948

Ett parti skriver att det
behövs ett ”Nytt styre i Askersund” i sin reklam, eftersom allt har gått bakåt
under de senaste fyra åren. Och
motståndarna hävdar med samma självklarhet att Askersund blir ”möjligheternas
kommun”, med fortsatt styre.

En affisch från 30-talet