Storgatan på 30-talet
Logiskt sett borde Storgatan
i Askersund vara den verkliga paradgatan i stan. Det hörs ju på namnet. Nästan
alla städer har en storgata. Om man nu ska tala om paradgator i det här
sammanhanget. Kanske var det så en gång i tiden, men nu är det Sundsbrogatan
som gäller som den stora gatan. Och så har det varit länge.
Fram till i början på
80-talet gick alla trafiken genom Sundsbrogatan. Sedan kom förbifarten norr om
stan. Då menade många att det skulle vara slut med Askersunds som stad. Ingen
människa skulle åka in till stan i onödan. Affärerna skulle få klappa ihop och
stan skulle dö en stilla sotdöd. Det skulle bara bli ett antal gamlingar som
kunde härda ut i den miljön. Men olyckskorparna fick fel. Det var skönt att bli
av med den tyngsta trafiken genom de smala gatorna, men i övrigt blev allt som
förr. Folk stannande till Askersund som
alltid. Istället för en nedgång blev det en ökning av besökare.
Nattbild Storgatan . Foto: Kjell Johansson
Det ska tusan vara politiker,
planerare och affärsmän och försöka spå in i Askersunds framtid. Farhågorna i
början på 80-talet slog helt fel. Och jag är säker på att ingen i dag heller
kan säga något säkert om framtiden och Askersunds utveckling. Det är så många
faktorer som spelar in. Och de styrande är inga spåmän och inte kan de ta hjälp
av Saida längre. Hon avled för övrigt för ett antal år sedan. Men man kan ju
hoppas. En stor industri skulle vara räddningen anser många. Men då gäller det
att få fram arbetskraft och få folk att flyta till kommunen från andra orter. Frågan
är hur stor industri småstaden Askersund kan klara. Hur som helst kommer Sundsbrogatan
ligga kvar där den alltid ha gjort. Det kan i alla fall planerna vara säkra på.
Läser man gamla skrifter,
insändare och tittar på kartor från förr om gator var namnet på Storgatan bara
”Stora gatan”. Det räckte. Ett stort gatuproblem första hälften av 1800-talet i
Askersund var kringströvande svin på stan trots att det fanns grindar både vid Sundsbron
och Norr-och Östertull. Trafikanterna stängde inte grindarna efter sig så svinkreaturen
från landet kunde obehindrat vandra in i staden. Förslaget för att få ordning
på det hela var att anställa några av stadens fattigaste barn att hålla vakt
vid grindarna för en mycket billig penning. Det senare var mycket viktigt. En
vaktkur skulle också byggas.
I slutet på 1800-talet skrev
en stadsbo i Askersunds-Tidning om att stadens mest trafikerade gatudel, ”Sundsbrobacken”
var i ett sorgligt skick. Det är backen från Sundsbron upp mot torget. Ett namn
som inte används i dag vad jag vet. Backen skulle åtgärdas med allmänna medel,
så kallade brännvinsmedel. Men inget hade hänt. Och då hade det ändå varit en
del avkörningar på grund av svallis i backen. Insändarskribenten var mycket
kritisk.
Stööks vid Storgatan.
Många pratar om trafikproblem
i dag, men det fanns problem i Askersund även i slutet på 1800-talet. En
insändare berättar att han varit vittne till att gamla och skröpliga personer varit
nära att bli överkörda av hästskjutsar. Kuskarna pratade med vänner och bekanta
om ditt och datt med istället för att hålla reda på sina fordon. Vittnet efterlyste
stadgar för hur kuskarna skulle framföra sina fordon.
Storgatan för några år sedan
Slutligen kan jag nämna att
Tomas Wall som jobbade tidigare på Sydnärkes byggavdelning har gjort en mycket stor
insats när det gäller dokumentation och bevarande av äldre stadskartor. Tomas är
nu pensionär. Vi brukar mötas ibland och prata om gamla gatumiljöer. Tomas vet.
Leif Linus har hjälpt till med bilder från sitt stora arkiv
PS! Ytterligare bilder finns på na.se-Bloggar
