Bloggen har gått som krönika i papperstidning söndag 24 maj.Men alla har ju inte papperstidningen därför får den också gå här.
______________________
Grillsäsongen är igång på allvar trots att vädret
inte varit det allra bästa den senaste tiden. Inga ljuva försommarkvällar. Men
doften av kol och röken från grillarna märks av vid kvällspromenader i
Askersund. Många älskar att grilla. En kvällstidning har till och med gett ut
en ”grillbibel”. Inte med svart pärm utan lite färggladare. Svart hör inte
hemma när det gäller grillning. Har läst att man blir sjuk av för mycket sådant
när det gäller grillning.
Själv är jag en dålig grillare. Jag kan tända
grillen men inte mycket mera. Som tur är känner jag folk som är mycket duktiga
på att grilla. Och ibland när jag har tur blir jag bjuden. För min del är det
vanliga enkla korvar med en god pilsner som gäller. Har aldrig tyckt om korvar
med alla möjliga konstiga smaker. Och flera blir det för varje år. Hot Dogs är
nog för mej.
En gång i tiden arbetade jag vid Slakteriföreningen
i Askersund så jag borde vara insatt i grillningens mysterium. Affären låg vid
ett hörn av torget. Gamla jobbarkompisen Malte fortsatte i branschen, medan jag
gick vidare till glasbruket och journalistiken. Malte var duktigt och blev
omtyckt med sitt glada skratt så han valde rätt. Inte för att jag gått och
längtat efter att jobba med kött och korv men det var viktigt att försörja sig.
Blodmat har alltid varit något av en skräck för mej. Och är det fortfarande.
Ingen blodkorv eller lever över mina läppar. Har alltid lidit av att vara kräkmagad
så charkjobbet var inte helt lyckat.
På den tiden var det inte aktuellt med grillning.
Folk kom in och frågade om det fanns ”något rart fläsk” och om det fanns något
gott pålägg att lägga på limpsmörgåsen. Mitt jobb bestod ofta av att ta emot
order från handlare ute bygderna. Varorna packades i lådor och kördes med cykel
ner till bussarna vid stationen. Några handlare var alltid ute i sista minuten
och lade till nya varor hela tiden. ”Kan
du lägga till ett halvt kilo köttfärs, jag har haft en kund inne som skulle göra
köttbullar till kvällsmat”, var ofta budskapet.
Som styckare var det många som slaktade djur hemma
och vill ha hjälp. Även jägare hörde av sig. Precis när jag lämnat yrket
hjälpte jag till vid några tillfällen, men det var ofta bökigt och trångt.
Minns att jag styckade en stor älg i ett garage. Den var en stor älg så
skyttarna fick ge sig iväg till Rönneshytta för att köpa ytterligare en
frysbox. Inte fick jag mycket till hjälp heller. Jaktlyckan skulle firas och
det gjorde man rejält.
