Har ni det bra! Så lyder det ofta när artister tar
plats på scenen. Och det upprepas flera gånger. Vet inte vad man tänkt sig att
publiken ska svara? Själv har jag känt mej kraslig flera gånger på konserter
och artistframträdanden, men det är inte något jag basunerat ut i folkmängden.
Jag har hållit det för mej själv.
Som journalist i många år hann jag dock med att träffa
många artister och författare. Askersunds egen sångstjärna, den sjungande
bonden Bertil Boo, kom in på redaktionen ibland när han kom hem på sommaren för
att koppla av från turnerandet. En vänlig man som ibland bjöd på lite sång för
mej och kontoristerna Sonja och Britt. Han var också lite besviken på farsan
Sven, som hade klätt vår lilla röda stuga vid sjön med vita så kallade
”fattiglappar”. Skivorna skulle vara en bra isolering i gamla dragiga hus. Bertil
tyckte det skulle bli svårt att sjunga ”I en röd liten stuga ner vid sjön ska
vi bo”. Det stämde inte med vita eternitplattor.
Bertil berättade att han varit på turné i Norrland
och gästat en rad ålderdomshem. Vid ett framträdande kom en gammal man fram och
tackade för den fina sången, samtidigt som han förklarade att han aldrig trott
att han skulle få träffa sin idol Harry Brandelius i verkligheten. Bertil
skrattade gott åt händelsen i det
norrländska ålderdomshemmet.
Jag är ganska säker på att min gamle bekant Erik
Frykman, hade funnits med i Sverigeuttagningarna till Melodifestivalen om det varit
aktuellt på hans tid. Eriks populära schlagers
finns fortfarande med i allsångshäften och sjungs så fort det drar ihop sig
till allsång någonstans. Han var
medansvarig till evergreens som ”En dörr står på glänt”, ” I en grönmålad båt”,
”Två små fåglar på en gren” och sist men inte minst ”En röd liten stuga ner vid
sjön”.
Schlagerförfattare Erik Frykman fick själv inte bo i
en röd stuga vid sjön när han flyttade
till Askersund på 70-talet, men ibland dök det i alla falla upp en grönmålad båt i vattnet utanför köksfönstret vid Sundsgatan.
Erik var lugn och stillsam man som inte gjorde stort
väsen av sig. Vi hälsade på varandra, men i början visste jag inte att det var
den Frykman som hade gjort alla schlagers som folk gick och gnolade på från och
till. Jag visste att någon Frykman och Paddock hade skrivit visor. Men varför
skulle Frykman ha flyttat till Askersund? Man borde ha hört talas om det. Jag
funderade och frågade till slut honom rakt på sak. Och visst var den Frykman
jag tänkte på.
PS! Finns också i WordPress under :ovedanielsson.se. Då går det att få bilder och text större för den som önskar.
