I mitten på 80-talet var det
en konstnär som ville återskapa den gamla domarringen på Väderkvarnsbacken norr
om Askersund. Konstnären föreslog en rekonstruktion av domarringen. Nio stycken
avlånga stenar tre meter höga skulle placeras på den gamla platsen. Stenarna skulle bli väl synliga från riksväg
50. Enligt konstnären skulle satsningen placeringen förmedla en
kulturupplevelse av stora mått. Med enkla medel skulle den gamla historien
återupprättas. Satsningen skulle bli en stor sevärdhet. Hembygdsföreningen var
med på noterna. Däremot var länsmyndigheterna mycket skeptiska till förslaget.
Kulturnämnden i Askersund trodde heller inte på iden. Nämnden ville vårda
befintliga fornlämningar istället för att återskapa försvunna. Förslaget från
konstnären försvann därmed i papperskorgen. Vem vet konstnärens förslag kanske hade
blivit en verklig attraktion…
Fram till 1920-talet fanns en stor och präktig
domarring av oval form på backkrönet. En sådan som konstnären hade tänkt sig.
Stenarna försvann åt olika håll för att troligen användas till hus-och
ladugårdsgrundar i trakten. Väderkvarnsbacken är Askersunds äldsta kända
tingsplats. Man kan ju undra hur det kändes att bli dömd på en plats med stans
bästa utsikt. Kanske det underlättade lite.
Annons 1874
Väderkvarnsbacken är nu ett
naturreservat . Det tog lite tid att få till det hela, men den som väntar på
något gott väntar aldrig för länge är ett gammalt slitet uttryck som väl passar
på grusbacken strax norr om Askersund. Det är några år sedan en kvinna på
miljö-och hälsokontoret berättade planerna för mej och att det fanns pengar att
söka för att skapa ett naturreservat. Så blev det också. Kommunen byggde också en promenadväg vid sidan
om Vretstorpsvägen, som blivit ett populärt gångstråk. Backen är populär särskilt
nu på våren då blåsipporna lyser upp den gamla tingsplatsen på en del ställen.
Men de får inte plockas. Det är ett naturreservat som nämnts. En grillplats har
också ställts i ordning
Personligen förknippar jag
backen mera med Tivedsloppet på skidor
och motorcross. IFK drog sin skidtävling över backen och det blev en mycket
tuff avslutning för många sista biten in mot målet på gamla IP. Under en period
fanns också en skidlift i backen söderläge. Det var ingen bra kombination när
solen började värma.
Bild från 1987
På 50-talet gjordes en stor
satsning av ett motorintresserat gäng på en motorcrossbana i Väderkvarnsbacken
ned mot Gårdsjön. Banan var en av de svåraste i Sverige, men också en av de
vackraste enligt expertisen. Det kördes också en del tävlingar där. Men det
blev inte så många som de motorintresserade hade tänkt sig. Banan var 1 300 meter
lång och formad av Sture Malmborg. En av
de drivande i motorklubben var Stures pappa Elis och tandtekniker Seth
Magnusson.
MC-bilder Nils Muntzing. 1955
Vid en tävling kom det
3 000 personer. Publiken placerade sig på kullarna i backen för att se
förarna bra. Minns att Gösta Gildner från Svemo var på plats för att flagga
igång tävlingen. Askersund hade några förare med, men de nådde inte några stora
framgångar. När de första tävlingarna skulle gå var motorklubben i Askersund
nystartad. För att få ordna tävlingar måste klubbarna ha varit igång i två år.
Men Elis och Seth löste problemet på sitt sätt. De hyrde helt enkelt ut banan i
Väderkvarnsbacken till Örebro SMK, som saknade bana.
Noterbart var att det fanns
en ”dynamitkällare” mitt i banan! I källaren förvarade Öhrmans järnhandel sina
sprängvaror, eftersom det var förbjudet att förvara sprängmedel inne vid torget
i Askersund där affären låg. Förhoppningsvis hade butikens ägare plockat bort
dynamiten innan tävlingarna kördes. Men jag vet inte hur det var med den saken.
Jag har tänkt på det efteråt. Med lite otur för hade det annars kunnat bli en riktig
smäll i backen. Källaren används inte längre, men den finns kvar.
