Turistsatsningen behöver inte alltid vara stora och
dyrbara. Det lilla tåget som trafikerar Askersunds hamn och hembygdsgården är
att det med ganska små medel skapa något som alla tycker är bra. Både små och
stora. Tågvagnarna brukar nästan alltid vara fullsatta. Och allt sker ideellt med folk från hembygdsföreningen.

När tåget köptes in 1988 var det många askersundarna
som drog på munnen. Vad var det för larv att köpa in ett minitåg till
Askersund. Inte behövdes något minitåg i
Askersund med så korta avstånd. Men belackarna fick fel. Tåget har blivit en succé.
Det har snart gått 30 år sedan tåget börjad tuffa runt i Askersund. I dag är tåget
ett givet inslag i sommar-Askersund. Bakom satsning och de som fick ta emot en
del hån i början var dåvarande kanslichefen vid Askersunds kommun Lars
Nordkvist, Alf Höjenberg i hembygdsföreningen och teknikkunnige Roland
Söderkvist. De tre reste ner till mörkaste Småland till Bengt Erlandsson på
”High Chaparall” . Han hade ett tåg till salu. De kom också hem med ett lok och
två vagnar . Askersundarna var mycket nöjda med affären. Enligt de själva blev
det mycket billigt. De gjorde ändå affär med en ekonomisk smålänning.

Roland Söderkvist såg till att tåget blev
kördugligt. Ett 20-tal firmor ställde upp som sponsorer. Alf Höjenberg lät
ingen slippa undan med sponsring när han gick runt i Askersund. Det var nästan
så köpmän och affärsidkare tog en omväg när de fick se Alf komma med sin
portfölj. Men han gjorde en stor insats
med att få ihop pengar till drift och reklam. Det var kommunen som köpte in tåget för att
hyra ut det till Hembygdsföreningen. Drivande på kommunen var kanslichefen
Nordkvist. I dag är föreningen ägare till turistfordonet.

Hembygdsföreningen ställer också upp med lite
beställningsturer, som rundturer med patienter från olika institutioner,
barnstugor och föreningar. Själv hade jag tur att bo i närheten av lokförare Pelle
Wilson. Han stannade till vid vår infart när han skulle in till stan och köra
de första turerna. Det är inte alla askersundare som haft möjlighet att åka tåg
till jobbet på morgonen och möta ett yrvaket Askersund. En trevlig tur.

För 60 år sedan bröts den riktiga järnvägsförbindelsen
i Askersund med stora vida världen. I augusti 1955 anlände rälsbrytarlaget till
Askersund station för att börja bryta upp järnvägsrälsen vid stationen. Gänget
lämnade kvar en mindre rälsstump som skulle brytas senare. På den stumpen kunde
den gamla trallan köras, men mitt framför stationshuset var stopp. Nu är all
räls borta. Bara stationshuset finns kvar.

Enligt gamla rykten var det meningen att stadsbanan
Stockholm-Göteborg skulle dras över Askersund. Pamparna skulle då ha motsatt
sig järnvägsbygget, med motiveringen att de skulle få sin nattro förstörd. Den
stora järnvägsknuten blev i istället Hallsberg. Det är en bra historia när man
tröttna på alla lokalpolitiker för att det inte händer något. Nog snabbt.

Men historien är helt enkelt för bra för att vara
sann. Hallsberg var helt enkelt ett bättre alternativ som järnvägsknut mellan
de båda storstäderna. Att Askersund missade på grund av dålig nattsömn för de
styrande, är att ge dåtidens styrande allt för stor betydelse. Besluten om
stambanan togs på ett helt annat plan och då hade det ingen betydelse om
pamparna kunde sova eller inte. Askersund fick ändå en egen järnväg. En smalspårig
järnväg till Lerbäck. Invigningen skedde 1884. Stationshuset finns kvar och är
en kulturklenod för kommunen

Det enda som vittnar om att Askersund ändå haft en
järnväg – förutom stationshuset är namnet Banvallsvägen som finns i kanten av
Stadsparken. Och så finns det en informationstavla vid stationshuset som
berättar stadens järnvägshistoria. Järnvägsbolaget fanns kvar många år efter
det att järnvägen fanns kvar. Bolagsstyrelsen och dess aktieägare träffades en
gång om året för att ta del av den tunna verksamhetsrapporten och äta en god
lunch. Det fanns lite pengar att festa för. Men nu har bolaget gått i graven.

Många har skämtat om järnvägsbanan mellan Askersund
och Lerbäck. I skämttidningen ”Söndags-Nisse” gjorde tecknaren Oskar Andersson,
OA, en vanvördig teckning från stationen i Askersund. Några buspojkar såg till
att tåget inte kom någon vart.

”Nä, hö nu pojkar va ä de för sabla skoj! Släpp
tåget!” var stinsens kommentar på teckningen.

Det största som förmodligen hänt vid stationshuset i
Askersund är konung Oscar II besök 1898.
Veckor i förväg hade mottagningskommittén dekorerat staden och
stationshuset. Besöket ägde rum den 7 juni och det var en strålande dag. Trots
det vackra vädret var kungen på ett uruselt humör. Han förklarade att kyrkan var
smutsig och pennan som han skulle skriva sin namnteckning med var den sämsta
han skrivit med. Kungen blev dock på lite bättre humör när flickorna vid
flickpensionen vinkade från sin balkong. Ett fatalt misstag inträffade också
när stadens representant skulle hålla det korta avskedstalet vid hamnkajen.
Talet lästes från ett koncept, som var dolt i botten på cylinderhatten. På ett
ställe hade han tänkt göra en konstpaus och hade därför i konceptet skrivit:
Här göres ett uppehåll”. I ivern och nervositeten lästa han med högtidlig röst
även det som inte skulle sägas högt. Enligt Joel Haugard i Askersundia så
uppfattade inte kungen turligt nog det pinsamma misstaget.

.