Tidningen har en pågående tävling om att gissa
platser på fina flygbilder från länet. För någon vecka sedan fanns
Skyllbergsvallen på en bild. En kvinna från Lindesberg gissade rätt. Det
fanns också lite information om idrottsplatsen, som jag tänkte
komplettera lite i den här bloggen. Anledningen till är bland
annat att jag själv spelat där ett antal gånger och nu har jag ett barnbarn
Ebba som spelar i klubbens damlag. Genom henne blir besöken också
lite tätare än tidigare.
 |
 |
Bilder från NA:s papperstidning
Vill man uppleva riktig
fotbollskultur är ett besök på Skyllbergsvallen nödvändigt. Så skrev jag i
tidningen i början på 2000-talet. Några
år senare då Riksidrottsförbundet firade
sitt 100-årsjubileum, listades också Skyllbergsvallen som en av landets 100 idrottshistoriska
platser. Det skedde i samarbete med Riksantikvarieämbetet. Den stilrena
träläktaren och dito entré är klockren fotbollsnostalgi.
Skyllbergsvallen som invigdes
1939 har blivit kultur och det med all
rätta. Träläktaren är K-märkt. Det har också gjort att Skyllbergs IK fått lite pengar till hjälp
från länsmyndigheterna att hålla läktaren i trim. Skyllbergs Bruk såg till att
Skyllbergs IK fick en trivsam idrottsanläggning en gång i tiden. Dåvarande
bruksägare Ivan Svensson var mycket idrottsintresserad och det har sedan följt
familjen Svensson. Förhoppningen hos Ivan Svensson kanske var ett stort
genombrott för Skyllbergs Idrottsklubb
på den idrottsliga sidan som skulle ge eko ute i Sverige. Tyvärr blev
det inte så. Men det finns ju andra kvalitéer än segrar och rekord. Trivsel och
ömsesidig glädje smäller också högt.
Bild från 30-talet.
Anders Foglanders bildarkiv.
Ivan Svenssons såg bland
annat till att IFK Askersund fick en bra back i sitt allsvenska bandylag.
Karl-Erik Andersson, kom som elingenjör till ”bruket” från Stockholm. Han hade
under flera år spelat bandy i AIK. Karl-Erik berättade för mej att han tänkte
lägga av med bandyn när han kom till Skyllberg. Men det tyckte inte Ivan
Svensson, som uppmanande honom att omgående söka upp IFK:s bandyträning. Och så
blev det också. Karl-Erik var sedan under många år en verklig backklippa i
IFK:s allsvenska bandylag.
En bild från 40-talet. En Sydnärkeskombination (till vänster) mot ett danskt lag. Längst bak i ledet bandystjärnan Karl-Erik Södergren.
För några år sedan hamnade
Skyllbergsvallen i verkligt fint sällskap. ”Vallen” hamnade nämligen på en ”fem
i topp”-lista för fotbollsarenor, tillsammans med Stadio Giuseppe Meazza i Milano, San Marmés i
Bibao, Westfalen-Stadion, Dortmund och Ajaxs hemmaarena, de Meer i Amsterdam.
Inga dåliga grejer. Det var arenasamlaren och skivbolagsdirektören Lars Nylin,
som tog fram topplistan. Nylin hade besökt 250 arenor. Arenasamlande är en stor
sak internationellt. Det finns klubbar för samlarna. För att bli medlem i en av
klubbarna måste man ha sett fotboll på samtliga 92 fotbollsarenorna i det
engelska ligasystemet. Bara ett besök räcker inte.
Själv har jag spelat många
gånger på fina Skyllbergsvallen med IFK Askersund. Ofta blev det förlust, men
det var ändå lite speciellt att sitta i omklädningsrummet under träläktaren.
Precis som på de flesta idrottsplaster på den tiden fans det ett gäng trogna
supporters även på Skyllbergsvallen , som visste hur ”riktigt fotboll” skulle
spelas. Gänget var alltid placerat i hörnet där matchklockan finns. Det var
inget snällt gäng och särskilt mot oss som kom från Askersund. Stöddiga
askersundare…
Expertgänget kunde också vara
väldigt elaka mot sina egna spelare. Det fanns alltid hackkycklingar i det egna
laget, precis som på de flesta andra ställen.
Inne på idrottsparken i
Askersund fanns en liknande läktare som på Skyllbergsvallen fram till i slutet
på 70-talet. Den invigdes 1925. Med dagens sätt att se på kultur hade det var
omöjligt att riva den läktaren. Frågan är om det hade varit möjligt att över
huvud taget flytta idrottsplatsen upp till Solberga som de styrande i kommunen
gjorde. I dag finns det hyresbostäder på den gamla idrottsplatsen intill
Konsum. Det är bara björkarna som finns kvar och miner om gamla tider. Från början fanns det ett beslut om att
bostäderna skulle byggas på Solberga, men av någon underlig anledning fick de
styrande för sig att skifta om. Personligen tycker jag det var ett knepigt beslut. Särskilt för mej som har suttit i omklädningsrummen under den gamla
träläktaren även i Askersund och har många fina minnen därifrån. Men Solberga behövs nu med alla fotbollsplaner med tanke på IFK:s stora ungdomsverksamhet. Men det saknas en konstgräsplan. Säkert kommer det vad det lider. En sådan har funnits med i valprogram
Ove Danielsson
