Kultur- och teknikförvaltningen föreslår
att namnen på gatorna vid nybygget i kvarteret Verkstaden ska vara Smedjegränd och
Strandparksgatan. Två mycket logiska namn. Beslut om de nya gatunamnen kommer
det att tas beslut om i kommunstyrelsen.
Föreningen gamla Askersund har föreslagit namnet på en av gatorna och
det är Smedjegränd eftersom den gatan går förbi Askersundsverkens gamla smedja.
Nuvarande Strandparken upphöjs med ett gatunamn.
Verkstadsområdet med egna gatunamn.
Förr i tiden var det ganska vanligt
att döpa gator efter personer som gjort sig kända på ett eller annat sätt. Med det förkommer allt sälla nu för tiden att
kommuner hedrar kända personer med ett gatunamn. Senast det hände i Askersund
var när konstnärerna Folke Dahlberg och Börje Sandelin hedrades med gator ute
på Hagaområdet. IFK Askersunds förre ordförande Torsten Carlsson, fick också en
gata döpt efter sig på en plats som ligger intill gamla idrottsplatsen. Frågan är
ändå om inte Bandyvägen var ett bättre namn? Det var ju den sporten som satte Askersunds
kommun på kartan över hela Sverige en gång i tiden. Kan väl också nämna att många askersundare vill ha någon gata eller plats som minner om stadens egen storsångare, Bertil Boo. Men det kanske kommer?
Det kanske är tur personnamnen
i stort försvunnit ur gatubilden, om det nu är så mycket bättre med växtnamn
och fågelnamn på gator? Och det finns många sådana i Askersund. Jag som är dålig
både på växter och fåglar har lite svårt att få till det när folk frågar efter
en sådan gata. Jag brukar fråga vilken personer de letar efter. Det brukar gå
bättre.
När det gäller kvinnor är det
tunnsått med namn. Drottning Kristinas väg är ett undantag. Stadskyrkan har
också fått ett kvinnonamn, Sofia Magdalena kyrka. Namnet var ett tack för att drottningen
med samma namn skänkte pengar till kyrkbygget. Noterbart är att det ”bara” är
två drottningar som hedrats sina namn. Lite märkligt. Fanns det inga ”vanliga”
kvinnor att hämta gatunamn ifrån? Som exempelvis ”Irma Svenssons gata”.
Ni behöver inte vara rädda,
jag har inte glömt Stöökagatan, som drar fram mitt i stan förbi Torgparken och
Rådhuset. Gatan har fått namnet efter handelsfamilj. Men det tycker jag också
är lite knepigt. Stööks affär låg utmed Storgatan.
Under en period när nya
bostadsområden växte fram gick det inflation i gatunamn. Varje liten stump
skulle ha ett eget namn. Som gator där
det bara finns två hus som Vipgatan och Aspgatan på Närlundaområdet. Minns att en brandchef som just kommit till Askersund
var kritisk mot namnsättningen. Han trodde att det skulle bli svårt att hitta
vid bränder och olyckor med alla namn.
Men det var innan det blev populärt med GPS. Brandchefen ville att gator
som gick runt ett kvarter bara skulle ha ett namn och inte två som det finns i
många områden i dag. Sedan skulle det räcka med husnummer.
Själv bodde jag tidigare vid Ugglegatan. Nästa gata bär namnet Måsgatan och gatstumpen som håller ihop
det hela bär namnet Vipgatan. Brandchefen tyckte att det hade räckt med ett
namn och sedan bara nummer. Men kanske det ändå är trevligare med riktiga namn? Bara nummer blir ju ändå lite
opersonligt.
”Ettan” norr ut i stadsbacken. På bilden Ulla Sjösvärd som bodde där som barn
Men det fanns ett undantag i
Askersund när det gäller nummer på hus och det var ”ettan”. Ett hus som låg
norr ut i stadsbacken mot gamla Vretstorpsvägen. Alla sa ”ettan”. I huset bodde bland annat en lite udda
bandyspelare i IFK. På den tiden var det
ofta matcher mellan norr och söder. Gränsen gick just vid det huset. Han sa
alltid att ”morsan spelar med söder och jag med norr. Gränsen går hemma i
köket. ” Men vad jag vet var aldrig hans morsa med och spelade bandy. Huset revs för länge sedan för att ge
plats för hyreshusen på Tingshusområdet.
