Kulturarbetare, Helene Nevers och riksspeleman Pehr Falkenström
, har lyckan att äga ett eget missionshus.
I Svinnersta. Strax över vägen
där de bor vid sin lantgård ligger det lilla röda kapellet. Det har inte hänt många
gånger att jag erbjudits att tala och visa bilder i ett missionshus. En gång
tidigare har jag varit i ett kapell Mamrelund
i Åmmeberg. Men det är allt. Häromkvällen
var jag och vännen Leif Linus inbjudan av Svinnersta/Tjälvesta byalag i Svinnersta
för att prata och visa bilder i missionshuset . En trevlig sammankomst med
ganska mycket folk. Som journalist har
jag annars varit i många missionshus, kyrkor och på tältmöten för att skriva
och fotografera. Men då har det varit präster som skött snacket.
Måste erkänna att jag aldrig varit någon flitig
kyrkobesökare privat. Jag har haft andra intressen. Men jag har alltid
respekterat folk vid mitt reportagebesök för deras insatser för saker de tror
på. Missionshuset i Svinnersta används numera för kulturarrangemang av olika
slag. Därför känns det stort att också jag och Leif Linus räknas in i den kategorin.
Det var inget vi kunde tänka oss i vår ungdom när Vretstorpsparken och idrotten
var några av våra intressen.
Genom åren har jag gjort många reportage i Svinnerstatrakten. Och träffat en del udda personer som berikat
mej med sina idéer och funderingar. Människor som inte finns kvar i livet längre.Tore
Karlsson var potatishandlaren som inte lämnade några garantier . Smått som
stort skulle också med vid självplockningen. Så stod det i annonserna. Han gick
på potatisgärdet med sin stora penningbörs och såg till att den blev välfylld.
Själv ansåg han att det var rena välgörenheten han sysslade med. Ingen vinst
alls bara en ful ovana. Ändå ordnade Tore självplockning år efter år.
Aina Gustavsson, var en speciell kvinna i Svinnersta
som ofta var inne på redaktionen och lämnade in tidningens korsord. Ofta var
det ett ord som fattades som Aina ville ha hjälp med. Ibland kunde jag hjälpa
till. Kan nämna att det gällde
barnkorsordet. Vid några tillfällen vann hon också 50 kronor. När jag tyckte
att hon kunde bjuda på en pepparkaka vid advent för hjälpen slutade hon be om
hjälp. Aina var ekonomisk. Tråkigt nog råkade hon ut för ett inbrott. Det fanns
personer som trodde hon hade pengar hemma i det gamla förfallna huset. Pratade
med henne efter inbrottet. Hon använde inte ordet chockad. Nej Aina blev efternervös. Bättre än så går
inte att beskriva en känsla.
