”Båt-Harry” Karlsson visste nästan allt sjöfarten på Vättern. Han hade också stora samlingar av bilder och annat material från fartygen.
Hjulångaren Eric Nordevall II sjösätts vid Forsviks industriminne lördag den 6 juni. Det är en kopia av orginaliet som förliste 1856. Bilden är från Carl Olof Cederlunds skrift.
1986 kom Harry ut med en bok om båtarna som trafikerat Vätterns vågor. Han hade då haft en båtserie i NA under många år.
Så här ser sidorna ut i Harrys båtbok. Lite fakta och lite om personalen på båtarna.
Under helgen (lördagen den 6 juni) sjösätts ångfartyget Eric Nordevall II under pompa och ståt i Forsvik. Det är en historisk händelse. En kopia av originalet som ligger på Vätterns botten har byggts vid Forsviks industriminnen. Ett bygge som pågått i ett antal år, men som nu är klart. Kopian ska nu ska bogseras till Motala där maskinerna ska monteras. Sedan återstår att mycket arbete med inredningen.
Eric Nordewall förliste 1856. Hösten 1980, alltså 124 år efter förlisningen, återfann två dykare , bröderna Olaf och Åke Svensson, haveristen. Hela fartyget stod intakt på Vätterns släta botten på 45 meters djup. Förhoppningen var att fartyget skulle bärgas, men så blev det inte. Istället byggdes kopian Eric Nordevall II. Ett komplicerat bygge som tagit lång tid, men som också under byggtiden blivit en verklig turistattraktion.
Eric Nordevall tillhörde den första generationen ångfartyg och byggdes speciellt för att trafikera Göta kanal. Med Eric Nordevall och hennes fyra systerfartyg revolutionerades de svenska kommunikationerna och man kunde för första gången resa med fast tidtabell mellan Stockholm och Göteborg. Samma år som ångfartyget förliste grundades Statens järnvägar. Men de båda händelserna hade inget samband, utan det var en ren tillfällighet.
Största anledningen till att jag skriver om Eric Nordevall, är ”Båt-Harry ” Karlsson från Olshammar. Han finns inte längre i livet, men hans stora intresse och kunskap om Vätterbåtar delade han med sig till mej många gånger när jag var på tidningen. Vi talades vid eller träffades någon gång i veckan under många år. Och hans intresse för Eric Nordevall var mycket stort. Säkert följer Harry evenemanget i Forsvik från sin himmel.
Under många medverkade ”Båt-Harry” i NA med en serie om Vätterbåtar. Han presenterade båtar under vinjett med lite kort fakta. Det var en mycket populär serie, som till slut ledde till en bok, ”Vätterbåtar”, som kom ut 1986. Harrys stora samlingar av bilder och allt som hörde sjöfarten på Vättern till samlades senare i Askersunds Hamnmagasin. I dag finns samlingarna, tyvärr för Askersunds del, i Motala. Men de ska tillbaka till Sydnärke har de styrande lovat.
Harry var också en flitig föredragshållare om sjöfarten på Vättern. Han var också mycket aktiv vid båtklubben i Aspa. Skulle man ha tag på honom så fanns han i båthamnen, eller också jobbade han med att bygga båtmodeller hemma i källaren. Då bjöd alltid hustru Elsa på kaffe och hembakat. Ibland fanns han också på Olshammarsgården strax intill båthamnen. Harry ställde alltid upp för samtal och fotografering. Han tyckte om att bli fotograferad och det var inte så underligt. Harry blev alltid bra på bilder. Men det blir alla som tycker det är roligt.
Harrys kunskaper om sjöfarten på Vättern var ovärderliga och inte lätta att föra vidare. Men det finns hopp. Anders Engdahl i Forsa, uppväxt i en stor sjömanssläkt, är ändå en bit på väg. Och intresset har han. Själv är jag dålig på båtar. Det jag kan lärde Harry mej. Ibland tyckte han nog med mina frågor att jag var ovanligt korkad. Men han låtsade inget om, vänlig som han var..
Slutligen kan jag berätta om ett eget lite udda båtminne. På fartyget Motala Express serverades julbord. Ofta fanns ingen is på Alsen så skepparen kunde gå ut en liten bit från hamnen i Askersund. Men den gången jag berättar om gick det inte att gå ut. Isen låg tjock. Vi fick äta julbord i hamnen, medan de mullrade lite svagt från motorrummet. Det var ändå så mörkt ute så det spelade ingen roll.
Minns då en man som sa till mej när vi steg i land att det hade varit en ovanlig fin sjöresa. Han hade aldrig upptäckt att vi var kvar i hamnen! Men till ett julbord brukar det bli några snapsar. I det här fallet vet jag inte om det var så, men jag misstänker det.
OVE DANIELSSON
PS! Kommentera gärna
Kanske Askersunds kommun äntligen tänkt om…
I maj ska ”Harrys” museum fraktas hem, men det lät som det skulle till Åmmeberg.
Åmmeberg är förvisso också sjöstad, men nog ska det stolta Båtmuseet vara i Askersund?
Harrys minne lever nog kvar bland många…
Synd bara att Askersund ínte förstod/förstår vilken kulturskatt han skänkte till kommunen.
Förvaringen av det musiala är inte bara dålig den är urusel. Motorer för flera 100.000 kr inslängda i ett pallställ i en stor fuktig lagerlokal, med bara lite trädgårdsnät virat runt som skydd för stöld. Vättersniporna uppslängda på varandra och fyllda med not (nät) där råttor springer runt och bygger bon.
En stor skam är det hur det hanterats, men vad göra ensam är tyvärr inte stark. Jag ställer mig helhjärtat bakom ett försök för att få Askersund till rekonstruktion av Båtmuseet.
Harry följer med största säkerhet Erik Nordevall. Sitter med en tidnings artikel framför mig där det står:
”Harry Karlsson teg om sitt fynd i 30 år. Nu har han låtit några dykare få uppgifterna och de har redan varit nere och tittat på båten.” I artikeln uttalar Harry”– Det händer att amatördykare plundrar fartygen. Det var därför jag teg så länge om vad jag visste, säger Karlsson..
Slutligen får jag också stämma in i och tacka för de fina orden. Som bevisar motsatsen mot vad Inger tror. Det finns de som har intresse fortfarande.
Det är ju dessutom så att utan sjöfart hade Askersund inte funnits till.
Sjöfarten är en betydande del av Askersunds historia. Och det är ett faktum som jag kommer hävda så länge jag lever. Ingen sjöfartstad med aktning borde vara utan ett Båt/sjöfartsmuseum.
Hej Ove. Tack för att du kommer ihåg och skriver så fint om pappa. Idag har pappas bror Inge, varit hos mig, och vi har läst din blogg tillsammans. Han berättar att pappas samlingar, som finns här i Motala, förstörs pga dåligt förvar. Vad göra?
Tack för de fina orden. Verkligen roligt att läsa.
Kul att läsa. Roligt att du kommer ihåg pappa med så fina ord. Det är ju synd på båtmuséet. Till Askersund återkommer det nog aldrig, det finns ingen kvar med intresse för detta längre. vi räddade alla båtmodeller till Olshammar i alla fall. Dom kom ”hem” tycker vi. Eric Nordevall har vi allt koll på. Blir nog ett besök i Forsvik på lördag. Andreas, min älste grabb, var ju med morfar på köldragningen.