Bosse Karlsson och Alf Fransson gör en stor kulturgärning för Lerbäcksbygden och hembygdsföreningen. De dokumenterar det mesta som händer i bygden. Bosse och Alf tar också upp intressanta personer som bor och har varit bosatta i bygden. Som ”den blyge” Levi Karlsson
Nedan är några filmer som jag kunde tänka mej att ha spelat med i också.
I veckan gjorde jag min filmdebut! Det handlade inte om någon statistroll i ”Åsa-Nisse”, agentroll eller rollen som förste älskare. Tror inte de två senare alternativen skulle passa mej riktig heller…
Frågan är nu bara när nästa erbjudande kommer? Skämt åsido, det var en mycket seriös och trevlig inspelning som gjordes av Alf Fransson och Bosse Karlsson i Lerbäcks hembygdsförening. De båda gör en stor kulturhistorisk gärning åt både föreningen och bygden. Inte för att just jag var med den här gången. De dokumenterar det mesta som händer i föreningen på ett proffsigt sätt. Både gammalt och nytt. Alf och Bosse , gör också inspelningar om personer som inte längre finns i livet. Min medverkan handlade om mina träffar med diktaren och tecknaren ,”den blyge” Levi Karlsson. De ville att jag skulle berätta lite om mina möten med Levi. Han är en av Lerbäcksbygdens stora söner och väl värd att dokumenteras. Han gav ut inte mindre än elva diktböcker med teckningar. Genom Alf och Bosse kommer hans gärning att bevars både i ton och bild för framtida generationer. Filmerna visas även i dag på förenings-och medlemsmöten.
Inspelningen om Levi med mej skedde i Strandparken. Stjersunds slott och Borgmästareholmen fans i bakgrunden som en vacker inramning. Det behövdes säkert i mitt fall. För att lyfta bilden lite. Filmarna använde två kameror så det skulle bli bra och lättare att klippa den färdiga filmen. Efter ”framträdandet” blev jag bjuden på kaffe och bakelse på Tutningen. Och en stunds trevlig samvaro med Alf och Bosse. Det var annat än de uppstyltade filmfestivalerna ute i världen. Kaffe och bakelse, är så gott som något.
Jag ser verkligen fram mot det färdiga resultatet med spänning. Kanske jag är bortklippt…
Måste erkänna att jag varit med om en filminspelning en gång tidigare. Men det var absolut inte i samma klass som med Alf och Bosse. En person från en mindre ort i kommunen hade längre frågat mej om en filmintervju. Jag nekade i det längsta. Det är inte riktigt min grej att prata om mej själv. Men filmaren hade en hållhake på mej. Han hade hjälpt mej med en del skrivarbeten för tidningens räkning. Det gällde att ta och ge. Filmaren kom in på redaktionen och riggade upp hela utrustningen med lampor och kamera. Och så skull då intervjun började. Men det sprack direkt. Filmaren hade glömt mikrofonen hemma! Och det fanns inte tid att åka fyra fem mil och hämta mikrofonen.
Det blev aldrig någon inspelning och lika bra var det. Jag pratar hellre om andra som jag träffat.
Ove Danielsson
PS! Kommentera gärna
