Genom åren har det funnits
många förslag om hur man ska kunna locka turister till Askersund. Och det har funnits samma ambitioner i
landets övriga kommuner, så konkurrensen är tuff om turisterna och deras
pengar. Det mest radikala förslaget kom professor Olle Holmberg med i mitten på
50-talet. Han tyckte att man skulle göra Askersund till ett 50-talsmuseum. Man
skulle helt enkelt konservera livsstilen och göra staden till ett enda stort
friluftsmuseum över denna livsstil.
Promenad på Storgatan. En 50-talsbild av Kjell Johansson
Har skrivit om det i en blogg
tidigare, men för någon vecka sedan var jag
på Föreningen Gamla Askersunds
årsmöte. Där hölls en paneldebatt med kommunalrådet per Eriksson och
oppositionsrådet Caroline Dieker , som handlade
om äldre fastigheter och miljöer
i förändring med utgångspunkt
från ett antaget Stadslivsmanifest. 
Caroline Dieker oppositionsråd.
Då nämnde Caroline min blogg och
professor Holmbergs förslag. Hon menade att ingen vill bo i ett museum. Ungefär
samma synpunkter fanns när förslaget lanserades. De flesta vid årsmötet visste nog inte vad som
stod att läsa i min blogg. Därför kör jag om delar i den. Kanske någon ändå
nappar…
En 50-talsbild av Kjell Johansson
Holmberg föreslog att man
inte skulle sy kläder efter andra moder än just 50-talet, inte bygga hus i nya
stilarter, aldrig gå med andra böcker i fickorna eller handväskorna än den svenska
1950-talspoesin, inte ändra stavning, grammatik, gudstro och sätt att kamma
håret. Anledningen till professor Holmbergs förslag var en resa till Holland
där han besökt den pittoreska staden Volendam. Där gick invånarna till vardags
klädda i sina folkdräkter. Volendam lockade i mitten på 50-talet, 600 000
tusen turister. Askersunds skulle locka
lika många utan att behöva göra ett skvatt menade Holmberg. Det enda de behövde
göra var att skaffa sig ett nytt hotell och rymliga kassakistor.
De första 10 åren skulle inte
satsningen ge något resultat siade professorn. Men redan på det elfte året
skulle utan tvekan bilister mellan Malmö och Stockholm, lyfta foten från
gaspedalen när han kom strax norr om Gränna och säga till sin hustru:”Om vi
skulle ta omvägen över Askersund och se hur folk var klädda för elva år sedan!
”Javisst”, skulle hustrun
svara”.
Året därpå skulle tio män få
liknande tankar, och efter hundra år skulle 200.000 få den. Efter fem hundra år
skulle man resa från Australien för att få se Askersund och hela världen skulle
söka sig dit. Askersundsborna skulle inte behöva göra något. De skulle endast
vara som de var på 1950-talet.
Den märkvärdiga med Volendam var
just att folk gick klädda i sina gamla folkdräkter . Särskilt kvinnorna blev gynnsamt
presenterade i dräkten. Det var mycket tyg i Volendamdräkten både uppe och nere
. De unga männen i staden var dock inte helt nöjda enligt uppgift. De visste
inte ”riktigt” vilken kvinna de friade till. För mycket tyg. Men dräkten var vacker
och de övriga problemen fick de klara av efter bästa förmåga när de väl kom så
långt.
I Askersund väckte inte
Holmbergs förslag några heta känslor. Snarare tvärtom. Askersundarna tyckte det
skull bli knepigt om Askersundsynglingarna fram till domedagen skulle läsa
50-talspoeter och neka flickorna i Askersund att få gå till stationskiosken på
kvällen och köpa Damernas Värld. Man
ansåg det var grymt. Och mot naturen. Nej, askersundarna ville inte leva kvar i
50-talet. Följde Askersund professorns råd så trodde någon att damklädesfabrikörer
skulle sända sina bästa modetecknare till stan en mörk februarinatt för att
anlägga en mordbrand. Och så ville man inte ha det…
Olle Holmberg 1893-1974 var
litteraturhistoriker, professor i Lund. Han var också verksam som kritiker i
Dagens Nyheter och utgav essäer och aforismer.
PS! Ytterligare bilder finns på na.se-Nyheter-Askersund -Oves blogg
I
