Det finns många teckningar och böcker om Stjernsunds slott. En intressant skrift är Martin Lekmans ”Bokhållarminnen”. Den färska teckningen på slottet har grabben Patrik gjort.

Under ett antal år i mitten på 1800-talet ägdes Stjernsund av familjen Bernadotte. Kung Karl XIV Johan använde slottet som viloplats under sina resor till Norge.

Profilen och betjänten Oskar Karlsson i samspråk med bokhållare Lekman.

Martin Lekman arbetade som bokhållare vid Stjensunds gods på 30-talet. Det ledde också till en liten skrift.

Bernadotterna 200-årsjubilerar som makthavare nästa år. Det har förmodligen ingen kunnat undgå. I Örebro är det en hård debatt om man ska använda skattepengar till ett sådan jubileum eller inte. En del tycker det vore bättre att istället använda pengarna till skola-och omsorg. Andra tycker det är självklar med en fest för Bernadotterna.

Hovet har tydligen ännu inte gett besked om släktingen, kungen, kommer till Bernadottsdagarna i Örebro den 21-22 augusti nästa år. Men enligt ansvariga har hovet ”skuggat in dagarna” i sina almanackor. Själv är jag kallad till ett möte i Askersund nästa vecka, men jag vet inte om jag ska gå. Men när jag skrivit färdigt det här ska jag åtminstone ”skugga in dagen”.

Festligheterna i Örebro kommer att spilla över lite på Askersund och främst då vid Stjernsund. Under åren 1823-1860 ägdes Stjernsund av den Bernadotteska familjen. Kung Karl XIV Johan använde slottet som viloplats under sina resor till Norge. Godset gick i arv till Oskar I, som 1851 sålde det till sin son Gustaf. 1848-1852 lät prins Gustaf, sångarprinsen, som förälskade sig i Stjensund utföra en storartad nyinredning av slottet. Tack vare honom kan Stjernsund i dag visa upp en av de rikaste och bästa dokumenterade inredningarna från 1800-talets mitt. Efter prins Gustafs dör tog hans bror August över slottet.

När det gäller Askersunds deltagande i festligheterna handlar det inte om många skattekronor. Det rör sig bara om lite marknadsföreningspengar. Det är det privata näringslivet som ska se till att Bernadottsjubileet nästa år uppmärksammas och ge reklam åt staden. Och naturligtvis också tjäna lite pengar själva på arrangemangen. Man kan väl räkna med att ägarna och förvaltarna av slottet, Kungl.Vitterhets Historie och Antikvitets Akademin, kommer att satsa hårt med olika arrangemang på och omkring slottet. Det vore konstigt annars.

Under årens lopp har det kommit ut massor av böcker och skrifter som berättar Stjernsunds historia. Det senaste stora verket gav Akademin ut själva och bar namnet, ”Stjernsund i Närke–Slottet och Godset”. Redaktör för boken som kom ut 2001, var Ander Åman. En mycket trevlig och lättläst bok med massor av bilder. Själv har jag under årens lopp som journalist haft många kontakter med ansvariga på Stjernsund.

En liten trevlig skrift om Stjernsund som kommit lite i skymundan är Martin Lekmans ”Bokhållarminen från Stjernsund”. I mitten på 1980-talet taldes vi en hel del. Martin hade varit bokhållare på godset. Det är en intressant bok som handlar om Martins olika sysslor som bokhållare mellan åren 1933 och 1937.

”När jag kom till godset härskade fru Augusta Cassel, som av oss underlydande tilltalades med titeln ”hennes nåd”. Lönen för en bokhållare var 1000 kronor om året. I förmånen ingick möblerat rum och ett mål mat hos förvaltaren”, har Martin Lekman berättat för mej.

”Varje dag klockan två skulle jag infinna mej på slottet för att hämta post till gårdskontoret. Betjänten Oskar Karlsson, berättade en gång för mej att ”hennes nåd” yttrat att här på Stjernsund regerar jag som Gud Fader regerar världen. En sedd gäst på Stjernsund var nationalskalden Verner von Heidenstam på Övralid. Han kom alltid i sällskap med den danska författarinnan Kate Bang” berättade bokhållaren för mej.

Efter åren vid Stjernsund blev Martin Lekman godsförvaltare vid olika gårdar. 1953 blev han egen jordbrukare på Ullna gård i Åkersberga. Han var född på en liten gård i Fjugesta och återvände så ofta han kunde till sina rötter i Närke.

Men nästa år ska det inte handla om någon enkel bokhållare, utan det är familjen Bernadotte som ska stå i rampljuset. Alla ansvariga i Örebro håller tummarna för att kungen ska dyka upp. Själv har jag blivit blåst på kungabilder vid ett tillfälle. Kungen skulle komma till Medevi brunn för något jippo, minns inte riktig vad. Minns i alla fall att det störtregnade och att kungen fått förhinder i sista stund. Istället dök prins Bertil och hans Lilian upp och räddade situationen. Prinsen var på sitt bästa humör trots ovädret, men stora delar av publiken blev besvikna. För att inte tala om fotograferna. En kung är ändå en kung…

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt.