Bilden är från 1950, med alla bryggarbilar uppställda vid Askersunds bryggeri. Bilden kommer från Leif Linus Larsson stora samling.
Askersunds bryggeri hade egna träbackar. Några finns bevarande fortfarnde.
Askersunds bryggeri hade ett brett sortiment.
Askersunds bryggeri flyttade till stadens västra slutning 1848. I dag är det ytbehandlingsföretaget Galfa som äger lokalerna.
För i tiden kördes alla dricka ut med häst och vagn. Volmar Lundkvist var en av utkörarna. Brodern Gunar syns i bakgrunden.
En 40-talsbild från Askersunds bryggeri. Från vänster Sigge Fallgren, Volmar och Gunnar Lundkvist, Sigge Bergström och Harry Lundström.
Lars Sundblad, släkting till grundaren av bryggeriet äger den här tavlan. Det är en av Hjalmar Trafvenfelts många Askersundsmålningar.
För ett antal år sedan fanns det flera brygger inom kommunens gränser. Alla är borta utom Hammars bryggeri som kämpat på i alla år. Tittar man på dryckeshyllorna i butikerna i borde det vara dubbelt så många bryggerier i dag som det var på 40-och 50-talen. Det finns hur många drycker som helst att välja på. Både vad gäller storlek och sorter.
För fanns Askersunds bryggeri inne staden. Sedan fanns det förutom Hammars bryggeri och Blomgrens bryggeri i Hammar. Mörtsjöns bryggeri fanns i Lerbäckstrakten. Bryggeriet var känt för sin goda svagdricka. Nästan i alla hem fanns det en svagdrickskagge från Mörtsjöns bryggeri. Och det var inte nog med de lokala bryggerierna. Norlings från Örebro försökte också slå sig in på dryckesmarkanden i Askersund, men det blev inte särskilt lyckat. Hemmabryggerierna van striden om dryckeskunderna.
Askersunds bryggeri var ett mycket gammalt bryggeriföretag från 1840-talet. Är inte säker på när bryggeriet lades ned, men det var förmodligen på 60-talet. Den ståtliga byggnaden, där Galfa finns i dag, dominerade under en lång period stadens västra höjdslutning. Men har det tillkommit hyreshus i närheten. Men visst är bryggeribyggnaden ståtlig.
Annonsen har Leif Linus Larsson letat fram
Bruksinspektor Otto Sundblad startade bryggeriet på 1840-talet, men då på nuvarande Folkets hus gården. Till en början var det endast svensköl som gällde. Men 1848 anställdes bryggare Weiss från Bayern. Då började förstås också tillverkningen av Bayerskt öl. Askersunds bryggeri var et av det första bayerska bryggerier i landet. Efter Weiss kom en ny bryggmästare, en Dreihall från Wurtemberg. År 1865 flyttade Sundblad bryggeriet till den nuvarande platsen på västra slutningen vid gamla kyrkogården.
Annonsen har Leif Linus Larsson letat fram
Askersunds brygger var en ganska stor arbetsplats med tanke på stadens storlek. I skolåldern jobbade jag några somrar på bryggeriet. Jag fick följa med utkörarna ute på sina dryckesrundor i kommunen för att langa pilsner och dricka. På bryggeriet jobbade många trevliga original. En del prövade också gärna standarden på bryggeriets pilsner. Många gånger om dagen. På den tiden fick alla jobbare tre dagdricka att hämta vid en disk på kontoret. En jobbarförmån så god som någon. En del utökade dagdrickan med ytterligare lite pilsner. De fans en del som hade höga stövelskaft, som rymde tre –fyra pilsner. De fyllde upp sina stövlar både vid frukost, lunch och efter jobbets slut när de gick hem. Och till de kom de ordinarie tre flaskorna. Minns att ölen ibland blev lite för stark och då blev räddningen stadens ölcafé. Den starka ölen som inte gick att sälja kördes nämligen till ölstugan, där ingen hade något emot några procent starkare drycker. Ägarna vågade inte köra ut för stark öl. Risken att åka fast var stor när oannonserade kontrollanter dök upp.
Minns också att bryggmästaren var mycket stolt över sin öl. Han sa ofta som ett bevis på det att ”vägarbetarna tycker bäst om min öl”. Det var ett betyg så gott som något.
PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt
Det satt som en smävk att läsa om bryggeriet – just när vi pratade om Galfa.
Tack o hej
Frasse
Hej Ove!
Det var ett nöje att besöka din blogg! Naturligtvis speciellt kul att läsa om det gamla bryggeriet. Otto Sundblad, min farfars far, ligger föresten begravd på den gamla begravningsplatsen bakom bryggeriet. Min farfar Frans fortsatte med bryggeriet fram till sin död 1898. Familjen bodde då i huset som ligger vid brofästet. Jag har för mig att jag som liten fick hallonsaft med isbitar på kondis där? I första giftet hade Frans en son som hette Otto som drunknade. Jag tror att det var orsaken till flytten till Trädgårdsgatan. Farmor Helga kom dit som nybliven änka med fyra små barn. Faster Sara blev kvar i huset till 1972.
MVH Lars Sundblad