Ivar Andrésen och hans hustru Greta ligger begravda strax intill landskyrkan i Askersund
Världsbassångare Ivar Andrésen älskade Askersund. Enligt många kritiker var han bäst i världen inom operabasfacket. Ofta fick han höra att han hade en ”hel orgel i halsen”. Den största anledningen till att han tyckte om Askersund var enligt honom själv att han gifte sig med den snyggaste flickan i stan, Greta Westlin. Och med en sådan inställning blir säkert allt i omgivningen vackert, även en mörk och regnig decemberdag i Askersund.
Ivar Andrésen och hans fru Greta ligger begravda strax intill landskyrkan i Askersund. Sångaren avled 1940, bara 44 år gammal. Hjärtat orkade då inte med längre. Världssångaren Andrésen var en storväxt man som älskade god mat. Ibland är det ingen bra kombination.
Ivar föddes i Oslo, dåvarande Kristiania. Han räknade sig som svensk hela tiden och det var också på Stockholmsoperan han började sin karriär.
Efter Stockholmstiden fortsatte han sin sångarbana i Tyskland, där han bodde i Berlin periodvis. Han var mycket känd i Europa, Argentina och USA. Han var faktiskt mindre känd i sitt hemland Sverige. Fortfarande finns det inspelningar med Andrésen att köpa på olika skivbolag.
När han var hemma i Askersund gav han ibland konserter både i landskyrkan och hantverkslokalen (nuvarande Folkets hus). Hustru Greta var hans sångliga domare. Såg hon gillande på honom flög han henne om halsen och grät. Gretas syster Lisa drev under många år tidnings-och tobakshandel i Askersund tillsammans med maken Tore. Hon pratade ganska ofta med mej om svågern Ivar och om hur duktig han var att sjunga. Lisa var med all rätta verkligen stolt över sin svåger.
Bertil Boo cyklade in från Boda för at ta sånglektioner av Andrésen
Ivar gav också sånglektioner när det passade. Bertil Boo var en sångare som tog lektioner hos världssångaren. Bertil var mycket glad över att den fina utbildningen var billig. Med normala priser hade det inte blivit någon utbildning för Bertil. Det gjorde att han så småningom gav honom möjlighet att göra det han helst ville, att sjunga. Bertil cyklade till lektionerna på kvällarna efter avslutat jobb på gården. Han tyckte det var mödan värt. Bertil fick dock avbryta lektionerna 1940 när han blev inkallad. Samma år dog Andrésen. Flera år senare när Bertil sjöng på Berns kom Ivars fru Greta fram och tackade för sången och sa: ”Tänk om Ivar fåt vara med nu”. Det var ord som gjord den sjungande bonden lycklig.
1956 hölls en stor minnesgudstjänst i Askersunds landskyrka med anledning av 60-årsdagen av Ivar Andrésens födelse. Överlärare Dahlins dotter Lil svarade för vacker solosång ackompanjerad av David Bellander. Lil hade då också hunnit med att göra sig ett namn inom operavärlden. Kyrkoherde Ånséhn höll minnestalet. På den tiden fanns det gott om plats i tidningarna. Hela minnestalet återgavs i tidningen. Borgmästare Bretzner lade också ned en minneskrans på Andrésens grav. Efter minnesgudstjänsten bjöd hustru Greta Andrésen till kyrkkafe på Sundsgården.
Överlärare Dahlins dotter, Lil, medverkade vid minesgudstjänsten över Andresén.
Så kunde det gå till Askersund på 50-talet när man hedrade sina berömda män och kvinnor. I dag skulle det nog vara otänkbart att fira på samma sätt. Det kan nämnas att även Bertil Boo ligger begravd på landskyrkogården. Vi får se vad som händer år 2014 då Bertil skulle ha fyllt 100.
PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt
Trevligt med dina svar Kerstin. Du lämnar alltid lite extra information till det jag skrivit om och som jag inte kände till. Rätt som det är dyker jag upp och fikar. Det skulle vara trevligt.
Ove
Oh, vad härligt det var att läsa om alla dessa människor som jag kommer ihåg!
Inte Ivar Andrésen, när han dog var jag bara 2 år.
Men hans hustru Greta, minns jag desto bättre!
Vid ett besök som hon gjorde i Nordhammar fick jag sitta bredvid henne i finsoffan, hon var så vacker, röda naglar och det hade jag aldrig sett, och spets på underkjolen som jag försiktigt petade fram!
Minns att mor ursäktande sa att ”hon tycker att Du är så fin, målade naglar har hon inte sett förr”!
Jag var nog inte mer än 4-5 år, men det minnet är glasklart!
Bertil Boo kände jag lite bättre, far och han var alltid på Finntorps Ålderdomshem och höll julbön, jag var med några gånger!
Älskade att höra honom sjunga!
På tal om sång så har jag ett band med Ivar Andrésen, tror jag skall lyssna på det!
Om Du kommer ut och hälsar på kan vi lyssna medan vi fikar!
Välkomna!