Ingvar Wattom Lundberg har varit musiker i drygt 70 år. Förr var han ständigt på resande fot till någon spelplats. Han har lugnat ner sig lite, men finns fortfarande med i några orkestrar

Under många år reste Ingvar Wattom med revygänget ”Glada spexare” i Folkparkerna. Den här affischen är från 1954.

Husbandet i Lerbäck för några år sedan. Från vänster, Peter Johansson, Ingvar Wattom, Axel Karlsson, Åke Pettersson, Sten Karlsson och Bo Gäfvert.

Glada spexare, Axel Karlsson, kvinnan heter Maxe i efternamn och Ingvar Wattom Lundberg.

Bilden kommer från Linus Larssons arkiv

Glada spexare var intimt förknippade med Mörtsjöns bryggeri. Delar av gänget jobbade där.

Etiketterna kommer från Linus stora bildarkiv.

Ingvar Watton Lundberg är nästan alltid på väg någonstans med sin kära klarinett. Och så har det varit i drygt 70 år. Ända sedan Watton började blåsa B-kornett i Hallsbergs missionskyrkas hornmusikkår 1936 som 14-åring. Fortfarande är han aktiv som blåsare i Nerikes dragspelsklubb och som klarinettist i Lerbäcks eget ”Husband.

-Musiken har alltid varit en stor del av mitt liv. Jag har spelat och uppträtt på de flesta festplatser i Mellansverige och delar av Norrland. Och det har varit väldigt roligt, även om det emellanåt varit ganska tufft. Jag hade också ett ”vanligt” jobb , när jag var som mest aktiv. Ersättningen var inte så stor att det gick att försörja sig enbart på musiken, berättar Ingvar Watton.

Namnet Wattom har han fått ärva av sin pappa, som faktiskt var prästdöpt till det något ovanliga namnet. Ingvar har också fått ärva lite av faderns musikaliska ådra.

-Farsan spelade dragspel och orgel. Han åkte runt och spelade på biograferna innan ljudfilmen kom. Ibland var han långt uppe i Värmland och spelade , minns Ingvar.

När hornmusikkåren i Hallsbergs missionskyrka lades ner på grund av ledarbrist fortsatte Ingvar i Hallsbergs blåsorkester som klarinettist. Orkestern slogs senare ihop med blåsarna i Kumla.

-Ganska snart började jag spela dansmusik i mindre band. Spelade klarinett och tenorsax. Vi spelade mycket på idrottsplatserna i Askersund och Hallsberg.

1952 kom Ingvar med i revygänget ”Glada spexare”. Han blir ständigt påmind om revytiden när han är ute och spelar. Detta trots att det ändå gått en del år sedan gänget spred glädje i folkparkerna.

-Axel Karlsson i Mörtsjön var ledare för gänget. Han skrev också alla texter. Vi bjöd först på kabaréunderhållning, för att sedan fortsätta spela dansmusik. I tio år var jag med i det populära gänget. Det var en rolig tid. Vi spelade med dåtidens stora sångare. En var Bertil Boo, omtalar Ingvar.

I flera år tillhörde Ingvar också Askersunds storband. I början av 90-talet reste han också med dansbandet Mälargrabbarna.

-Vi var fyra man, som spelade från Motala i söder till Sundsvall i norr. Så nog har jag besökt en del dansställen i mitt liv, påpekar Ingvar.

-Jag har aldrig kallat mej för musiker. Tycker det är lite stora ord att ta till. Men jag har spelat i många olika sammanhang. Allra bäst tycker jag om swingmusik och tradjazz. Ove Lind är en av mina favoritmusiker. Har själv varit med några vid tradjazzfestivalerna i Askersund och det har varit mycket trevligt.

Ingvar bor numera i en hyreslägenhet i Hallsberg. Men så fort tillfälle bjuds åker han ner till sin jordbruksfastighet i Ingelsby.

-När jag ska träna åker jag till vårt ställe i Ingelsby. Då stör jag inte grannarna. Det kan inte vara roligt för grannarna i hyreshuset att behöva lyssna på någon som tränar skalor, tillägger Ingvar.

PS! Kommentera gärna . Det skulle vara trevligt