Primus Pettersson Tomtevik Åmmberg var aktiv i Åmmbergs blåsorkester på 20-talet, liksom hans bröder.
Blåsorkesterns instrument finns bevarade i Åmmbergs Folkets hus.
Så här såg Åmmebergs Blåsorkester ut i sina glans dagar. Bilden är från 1910 på Folktes hus trappa. Stående från vänster: Sven Thorn, Valentin Larsson, Artur Lundberg, Tyko Pettersson ( bror till Primus), ledaren Valfrid Gustafsson, och Henry Bjurström. Främre raden: Manfred Svensson, Primus Pettersson, Ernst ”Sjöfallet” Karlsson, Oskar Pettersson (också bror till Primus) och Henning Jansson. Bilden har funnits i Åmmebergs Folkets hus.
På väggen i Åmmebergs stolta Folkets hus hänger en det en rad gamla kantstötta mässingsinstrument från en svunnen tid. Många undrar säkert vem som använt de gamla instrumenten och varför de hänger i den stora samlingssalen. Det gjorde jag också fram till dess att jag hade träffat Primus Pettersson i Tomevik Åmmeberg. Faktum är att bakom de gamla instrumenten döljs kulturhistoria, som Åmmeberg sällan har upplevt.
I början på 1900-talet fanns det nämligen en blåsorkester i Åmmeberg och instrumenten på väggen i Folkets hus härstammar just från den orkestern. Primus finns inte i livet längre, men jag är glad över att träffat honom och hört hans berättelse. Instrumenten låg under många år på vinden men vaktmästarparet Karlsson letade upp blåsinstrumenten och placerade dem på väggen. Orkestern hade fallit i glömska när jag träffade Primus, men han kunde berätta. Han var nämligen med i blåsorkestern och blåste kornet.
”Det var en väldigt rolig tid. Då hände det saker i Åmmeberg, till skillnad från nu”, upplyste Primus.
”Det var Valfrid Gustafsson (sönerna kallade sig Wahlfridsson) som tyckte at vi skulle bilda en blåsorkester. Gruvbolaget köpte in instrumenten och vi började öva. Valfrid var den ende som kunde spela, så han fick lära alla oss andra både noter och själva instrumentet. Varje söndag tränade vi nere i brygghuset i Åmmeberg. Vi fick inte vara någon annanstans”, omtalde Primus.
Orkestern blev bättre och bättre. I hela Sydnärke talade man om den duktiga blåsorkestern från förr. Vid alla fester i trakten spelade Primus och hans kamrater. Midsommaraftnarna var särskilt jobbiga. Då blev det spel från tidiga morgonen till sena kvällen.
”Först började vi vid bolagets fest på eftermiddagen. Bolaget delade ut bullar till arbetarna och vi spelade till utdelningen. Sedan hade societeten i Åmmeberg fest i parken där vi också spelade. Efter det sprang man hem och kastade i sig lite mat och så vidare ner till dansbanan. På midsommardagens morgon var läpparna trasiga och man kunde knappast äta” berättade Primus.
I början på 20-talet upphörde orkestern. Folk flyttade från Åmmeberg och det blev svårt att få ihop orkestermedlemmar. Ett tiotal år senare försökte Primus och några kamrater till honom att blåsa liv i Åmmebergs musikliv, men det gick trögt och efter några år upphörde orkestern.
”När vi var som mest aktiva spelade vi över hela Sydnärke. Vi spelade också på passagerarbåten Freij, vi spelade i Askersund, i Motala och på de flesta festplatser i trakten. Jag hade också nytta av att jag kunde spela när jag exercerade vid hästgardisterna i Stockholm 1912. Jag blev uttagen till trumpetare och fick det ganska bra”.
När jag träffade honom bodde han i en vit liten stuga i Tomtevik. Barnen bodde i närheten. En son , Hans , blev känd som kommunalpolitiker för sossarna i Askersund. Hur som helst hängde Primus med till Folkets hus för en bild och provblåsning i ett av de gamla instrumenten. Minns dock att han hade väldigt bråttom hem. Han hade fläsklägg och rotmos på gång hemma på spisen till lunch. Primus hade fyllt 88 när jag besökte honom. Bara det…
Anders Foglander har sänt mej den här bilden efter ha läst min blogg. Det var trevligt. Han jobbade i gruvbolagets smedja ihop med Primus när jan var 14 år. Anders är numera en flitig och duktig fotograf.
PS! Kommentera gärna. Det skulle var trevligt.
