Muråsen Sänna Hammar. Damen i miten är Johana Eriksson som gjorde det stora silverfyndet i grönsakslandet för 100 år sedan.

1300-talsmynten som hittades vid Muråsen

Gamla skattfyndigheter är alltid spännande. För 100 år sedan –den 10 maj 1910-gjordes et märkligt fynd vid stället Muråsen-Sänna, Hammar. Johanna Eriksson fann då en stor silverskatt från 1300-talet när hon grävde i familjens grönsaksland. Johanna var gift med muraren Anders. När fyndet gjordes spred sig snabbt ryktet om skatten.

Dåvarande disponenten vid Hammars glasbruk och en präst i Hammar-troligen Herman Södesteén –såg till att skatten snabbt hamnade på länsmuseet, för att senare föras över till Statens historiska museum, myntkabinettet.

Som liten grabb fick Gunnar Skyrman – en gång i tiden ordförande i Hammars hembygdsförening- höra tals om silverfyndet i Sänna. Silverfyndet fanns hela tiden i Gunnars tankar. Han gjorde intervjuer med Johannas barn och barnbarn vad som egentligen hände den där majdagen. Gunnar hade sina aningar hela tiden om att det fanns mynt kvar från skaten , som gömdes undan när de skulle lämnas vidare till länsmuseét. Efter många års efterforskningar fick Gunnar rätt. I början av 1982 hittade han 770 mynt från skatten i ett hus i Sänna. Där hade mynten hamnat utan att man tänkt så mycket på dem.

En kvinna i Åmmeberg, som var släkt med Johanna Eriksson, kunde berätta för Gunnar om händelsen. Johanna hade berättat för henne många gånger under uppväxten om silverfyndet. Johanna var ute och grävde i grönsakslandet när spaden plötsligt träffade på något . Upp i dagen kom något som först såg ut att vara en stor jordklump. Sedan jorden avlägsnats blottades en starkt förmultnad påse av grov väv.

Inuti fanns ännu en påse av finare väv. Bland tygresterna kom ett stort antal silver-och kopparmynt i dagen. Johanna ropade på grannen , som genast såg vad det var frågan om och skyndade sig att hämta ett såll. Grannen erbjöd sig att ”rensa” upp det hela. Grannen tog reda på mynten som var strakt ärgiga. Senare fick Johanna tillbaka mynten, men vad hon inte visste var att grannen behöll en del för egen räkning. Många uppköpare anmälde sig när ryktet om silverfyndet spred sig. Vid senare grävningar på platsen och vid potatisplockning hittade man ytterligare ett antal mynt. Gunnar hade hört ryktet om att grannen inte skulle ha lämnat tillbaka alla mynten. Ett rykte som för en gångs skull var sant.

Släktingar till den lurige grannen ärvde mynten, men det var ingen som tänkte särskilt mycket på arvemynten. I början av 80-talet gjorde Gunnar ett besök hos grannarna till Johanna Eriksson. Men då hade det gått några generationer. Det visade sig då att det fanns 770 mynt från fyndet 1910. Minns att Gunnar berättade för mej att han blev smått chockad när han fick se mynten. Fyndet föll dock inte under fornminneslagen som tillkommit efter 1910. Landsantikvarie Egon Thun tillkallades och han blev mycket imponerad. Han tog med mynten till länsmuseet, för vidare befordran till myntkabinettet. Efter värdering skedde inlösen av mynten.

Vad var det då för mynt Johanna Eriksson hittade? I länsmuseets anteckningar från seklets början står det . ”Silverfynd från 900-talet”. Senare har tillägg gjorts, med att ”fynden är medeltida”. Enligt myntkabinettet rör det sig om mynt som är präglade för Kung Magnus Eriksson (kung i Sverige 1319-1363). Hur har då denna skatt kunde komma i jorden vid Muråsen i Sänna? Gunnar hade en teori om det. Fyndplatsen ligger ganska nära ett gravfält från järnåldern. Tillgång till en så stor kassa hade förutom kung Magnus själv, hade hans son och medregent Håkon. De var på flykt till Norge vid tiden då skatten grävdes ner.

Magnus hade blivit tillfångatagen vid slaget i Gataskogen nära Enköping. Även digerdöden härjade i landet vid denna tid. Gunnar var ganska säker på att Magnus hade en skattgömma i Johanna Erikssons grönsaksland som sedan föll i glömska.

Visst är det spännande med skatter…

PS! Kommentera gärna . Det skulle vara trevligt.