Gunder Hägg. Träskulptur av Sonja Öhrman-Eriksson

Sonja Öhrman-Eriksson ( i vitt) är en mångsidig konstnär.

Hemma på hyllan har jag en träskultur på mästerlöparen Gunder Hägg. Det är ett litet mästerverk som jag köpt för länge sedan av mångsidiga konstnärinnan Sonja Öhrman-Erikson i Lerbäck. Det är ett litet imponerande mästerverk på världsrekordslöparen från Albacken. Sonja brukar var rädd om sin konstverk och vill inte att de ska komma i orätta händer. Men hon visste att jag var idrottsintresserad och tyckte att Gunder skulle passa på min hylla. Jag är stolt över hennes förtroende. Sonja är en mycket mångsidig konstnär där träskulpturer bara är en liten del i hennes konstnärskap.

Har alltid imponerats av träsnidarnas skicklighet. Därför skriver jag lite om den främste av alla, Axel Döderhultarn Pettersson, som var ett verkligt original. Han levde mellan 1868-1925 i Oskarshamn. Han var berömd långt utanför Sveriges gränser och har också fått ett eget museum i hembygdstaden , Döderhultmuseet. Där finns en unik samling med mer än 200 träskulpturer. På ett mästerligt sätt och humoristiskt sätt skildrar han livet i Småland kring sekelskiftet. Mitt intresse för lite udda personer har också allt varit stort. Jag träffade många sådana under mina tidningsår. Nästa alla av dessa har något att berätta och som berikar livet.

Döderhultarn i sin ateljé

Åtminstonde vid ett tillfälle besökte Döderhultarn Sydnärke . En god vän till honom har berättat om besöket. Döderhultarn knackade på vännens dörr en tidig höstmorgon. Han ville att vännen skulle följa med till Närke. Innan han berättade om vad han skulle göra i Sydnärke, uppmanade Döderhultarn sin vän att ta på sig en ren skjorta och tvättta fötterna, ifall tåget skulle spåra ur. Han höll ett forcerat föredrag innan vännen kom till tals. Genom en handelsresande hade Döderhultarn fått reda på att en släkting till en gammal bergsmanssläkt i Sydnärke skulle vara ägare till en slaga, med vilken Gustaf Vasa tröskade hos Sven Elofsson i Isala. Det skulle också finnas verkliga papper på att det var rätt slaga. Döderhultarna vill inte bara se slagan, utan också köpa den om det fanns möjlighet.

Kaffedrinkerskor

Beväringspojkar

Beväringsmönstring och Trängande behov

Vännen försökte förklara att det var helt osannolikt att slagan hamnat i Sydnärke, men det hjälpte inte. Döderhultarna hade bestämt sig för resan till Närke. Men utan sin vän. Det gjorde Döderhultarn både missnöjd och arg. Med några svordomar lämnade han sin vän för resan till Närke. Efter tre dagar återvände Döderhultarna djupt besviken från Närke. Även denna gång hade fantasin gäckat honom.

Döderhultarn var en mycket originell konstnär som i en intervju förklarade att han bland annat så ovanligt att han inte hade sinne för att ljuga. En originell egenskap skulle jag tro.

-Min fantasi har rört sig på andra områden. När jag lånat pengar av folk och sagt , att den och den dagen skulle få det lånade igen, så har jag ärligt menat vad jag sagt. Att jag sedan inte uppfyllt mina löften till utfäst dag, har inte berott på att jag velat ljuga, utan på felbedömning av möjligheterna att skaffa fram pengar, upplyste träsnidaren.

Döderhultarn var mycket fäst vid sin mor. Om någon kvinna friade till honom blev han ängslig och nedslagen. En del har pratat om at han var glad i sprit. Men det är helt fel. Vid 22 års ålder slutade han att dricka sprit. Döderhultarn satt och söp på hotellet med några stallbröder, när hans mamma dök. Hon tog med honom hem och avkrävde att han aldrig mer skulle smaka spritdrycker. Axel gav henne det löftet och höll det heligt fram till sin död.

Det var skriftställare Hasse Z som såg till att Döderhultarns träskulpturer kom med en på utställning i Stockholm. Hasse Z hade fått en trähäst på posten från Döderhultarn. Han tänkte inte så mycket på det, utan ställde föremålet i en hylla. Tecknaren O.A fick se hästen och tillsammans med Hasse Z begärde han upp ytterligare ett antal figurer från den märklige snidaren i Oskarshamn. Utställningen blev en stor succé och Döderhultarns lycka var gjord.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt.