Året var 1953. Förre polismannen Adolf Bernström och som det stod i tidningen, herr Oskar Karlsson, gjorde ett märkligt fornfynd när de båda höstgrävde i kassör Anderssons trädgård. De båda träffade på en grav troligtvis från stenåldern. Trädgården låg strax väster om landsvägen mitt emot Hammars kyrkogård. De båda männen hjälpte kassören med höstgrävning i trädgården. Plötsligt stötte spadarna emot en stor sten, ungefär ett spadtag under markytan. Och Bernström som hade stort intresse för fornminnen och hembygdsvård, misstänkte genast att det kunde vara något fornfynd. Det var inte som i Slas TV-pjäs , ”Vem älskar Yngve Frej”. Det här var inte något påhittat fornminne. Bernström hade också varit polis och förmodligen en man med ett stort rättspatos. Honom kunde man lita på. Kände inte honom, men jag förstår det.
Bernström och Karlsson grävde mycket försiktigt och lyckades också frigöra stenen. Den var ganska stor, 135 cm lång och 85 cm bred. Tjockleken var ungefär en decimeter. Hällen, som var av granit, var vackert rundad i kanterna och hade därigenom fått en oval form. Kring och runt hällen låg andra stenar, bland annat rätt stora skärvor av slipad sanden, troligen använda till något hushållsändamål. Under hällen fanns också några benskärvor och ett litet avbrutet prydnadsföremål eller verktyg, sex cm långt med bearbetat fäste. Föremålet var i flinta. Sandstenskärvorna kom förmodligen från Lemunda, där den närmaste belägna sandstensförekomsten fanns.
Försiktiga undersökningar med spett visade att det fanns ytterligare gravhällar omedelbart intill Bernströms och Karlssons fynd. De låg i riktningen syd-nord som stenåldersgravar gjorde. Platsen var känd för liknande fynd några år tidigare. Polisman Bernström , som ändå hade lite pondus, kontaktade myndigheterna om fyndet, men det hände inte något. Det blev ingen utgrävning. Mycket tydde på att det fanns ett helt gravfält på platsen.
Bernström var inte bara polis. Han hjälpte till att höstgräva trädgårdsland när det behövdes.
Efter Bernströms och Karlssons fynd kontaktades landsantikvarie Waldén, Örebro, som blev mycket intresserad. Han utlovade utgrävningar och undersökningar till våren 1954. Han menade att allt pekade på att det funnits en stenåldersby på platsen. När fyndet gjordes var det ganska stor uppståndelse, både i tidningar och bland de boende i området.
En gammal bild på Hammars kyrka. I närheten av kyrkogården gjordes fornfyndet på 50-talet.
Vad finns det nu för anledning att skriva om det här 57 år efter händelsen? Det är en mycket berättigad fråga, men jag har aldrig hört någon fortsättning på den här historien. Blev det någon utgrävning och vad ledde den till? Det kunde vara intressant att veta. Klart jag kunde fråga kyrkoherde Linderoth som vet allt om Hammars historia, men jag har inte gjort det. Kanske någon läsare av den här bloggen sitter inne med svaret…
PS! Kommentera gärna!
