Nisse Alexandersson och Julis Andersson vid isupptagning på 50-talet vid Stapelängen. Personen i miten är okänd för mej.
Isupptagning på Gårdsjön. Mannen som sågar är Nisse Nilsson i Läggesta.
Isupptagning var en viktig sak vid den här årstiden förr i tiden. Men det var innan kyl-och frysskåpens stora genombrott. Lite var stans på sjöarna fanns det folk som sågade is med jättesågar. Ett tungt arbete men ett måste för företag som fiskaffären, bryggeriet, hotellet, mejeriet och för de flesta lantbruk. I det senare fallet var det viktig med is för att bland annat kunna kyla mjölken.
I Askersunds hamnområdet var isupptagningen en stor aktivitet. Vid Stapelängen nedanför landskyrkan fanns det en isdös . Och det fanns också vid många andra ställen, som vid bryggeriet. Det finns många historier om isupptagningen på Alsen. En historia som jag hört är en ilsken arbetsgivare som kom ner till isen och såg att det fattades en av mannarna mitt på blanka förmiddagen. Svaret från de övriga var att han var hemma och tvättade sågspån ur ögonen. Det ledde till att arbetsgivaren vände på klacken och försvann. Han insåg det meningslösa att argumentera mot sådana påståenden.
En isdös byggdes med plankor runt om. Isen som sågats i 50-60 cm stora bitar packades tätt så de frös ihop sedan. Sågspån fylldes på ca 25 cm runt om och ovanpå. Det isolerade fullgott. Man hade alltid is för två år på lager.
Hamnen med isdös på 40-talet.
Isdösen vid bryggeriet
Isvarningen verkar vara i överkant. Här lägger kommunen ner en ledning, men först måste isen sågas upp. Det är en 50-talsbild
En rykande aktell bild från fiskelägret i Klangehamn. Det blåa längst bort på bilden är öppet vatten. I Klangehamn ligger isen bara någon vecka i februari. Allt enligt fiskarna.
Vännen Linus Larsson har hjälpt till med bilder som vanligt. Han har ett fantastiskt bildarkiv. Några bilder har jag haft i mina egna gömmor.
Adressen till min hemsida och blogg är: http://ovedanielsson.se/index.html.
PS! Bilderna som finns på bloggen och hemsidan får naturligtvis inte kopieras och användas i andra syften än vad som är tänkt. Det handlar om upphovsrätten. Bara som ett litet vänligt påpekande. Det finns exempel på där man lägger allt på cd-skivor och distribuerar ut massupplagor. Det är förbjudet.
PS! Kommentera gärna ! Det skulle var trevligt.
Jag kommer oxa ihag isupptagningen pa Ammelangen. Isblocken fraktades, av hastar forstas, till en jordkallare som lag vid Casinot och dar fick man sedan hamta is nar man behovde. Vi hade inget kylskap! Det var harda tider!
Bilden på Widing går att ordna. När det gäller din släktforskning, så finns det familjer Widning kvar i Askersund som säkert kan berätta
Bilden på kopparslagare Widning går att ordna. När det gäller din släktforskning, så finns det familjer Widning kvar i Askersund som kan svara på dina frågor.
Jag letade efter Algot Widing på internet och hamnade då i Din blogg. Där fanns en kopparslagare Widing på bild. Jag har just börjat med släktforskning på Widingssläkten, där väldigt många tycks ha varit smeder av många olika slag. En kopparslagare lutar ju litet åt samma håll. Vet Du något mer om kopparslagaren Widing. Hans fulla namn och vid vilken tid han levde? Och fotot – om det nu skulle visa sig vara en släkting så vore det väldigt trevligt att få en kopia.
Intressant text och bilder som vanligt.
Angående 4:e bilden uppifrån: 40 tal är nog en rätt bra gissning för fartyget i hamnen är SS Östergötland.
Denna 1888 i Sjötorp byggda träångare togs 1948 in i Trellevarvets torrdocka på Kållandsö, för att huggas upp. Men varvet tyckte att järnspanten i för gott skick för att hugga upp henne. Så hon fick en ny stäv och ny bordläggning i fur. Ångmaskinen revs ur och en tändkula ( enl H . Karlsson en Skandia på 210 hkr) monterades in. Hon sjösattes åter 1950 med sitt nya namn Trellevik.
Det intressanta är att hon 2007-2008 fick skrovet belagt med 150 ton betong/armeringsjärn. Så fortfarande lever gamla Östergötland kvar dock i revision 3 både skrov och maskinmässigt då hon numera drivs av en Scania DSI 14.
”Still going strong”
//
Anders