Bilden är från 1980. Harrys modell av en råbock.
”Båt-Harry” Karlsson från Olshammar gjorde sig ett namn som kännare av alla farkoster som trafikerat Vättern. Intresset ledde också till en bok och ett eget båtmuseum i Askersund. Harry donerade sina samlingar till kommunen. Han var stolt och glad över sitt museum.
Tyvärr blev det kanske inte som Harry hade tänkt sig. I dag är museet ett minne blott. Samlingarna ligger i en källarlokal i Hammar i väntan på att plockas upp igen på någon lämplig plats. Det finns folk som kämpar för at det ska ske så snabbt som möjligt.
För några år sedan lånades en del av samlingen ut till en utställning i Motala. Problemet var att en del grejer inte kom tillbaka. Det var försvunna! Några av föremålen som nu är borta var inlånade av en privatperson. Kultur-och fritidsförvaltningen och båtintresserade har sökt med ljus och lykta efter prylarna men de är borta. Nu har förvaltningen polisanmält händelsen. Förmodligen är det någon mycket båtintresserad som nu har de försvunna föremålen i sin samling. Hur länge de nu blir kvar där, när polisen gjort sitt.
Harrys samlingar fans tidigare i Hamnmagsinet. Nu letar ansvariga med ljus och lykta efter en ny plats.
Bilder från Båtmuseet när det begav sig
Harry och jag blev mycket goda vänner. Han var ofta inne på redaktionen och jag besökte ibland honom på Skepparvägen-vad annars?-i Olshammar. Harry hade imponerande kunskaper om sjöfarten på Vättern. Och han kunde berätta.
Många gånger berättade han om råbockarna som trafikerade Vätterns böljor i slutet av 1800-talet. Namnet råbock fick båtarna efter seglets utformning. Den sista råbockseskadern med sex båtar knäcktes av en oberäknelig storm första söndagen i advent 1871.
Harry nöjde sig inte med att bara berätta om råbockarna. För att riktigt dokumentera hur båtarna såg ut i verkligheten byggde han en modell av en råbock. Minns hur stolt Harry var när han visade upp sin modell som han hade knåpat ihop under mörka höst-och vinterkvällar.
-Jag har byggt modeller tidigare men problemet med att just bygga en råbock har varit att ingen riktigt vet hur de såg ut. Det fanns bara några streck ritade av båtarna som jag kunde bygga efter, berättade Harry.
-Gustav Engdahl från Bastedalen, som var den siste överlevande av skepparna på råbockarna, har berättat om hur båtarna såg ut för någon, som då ritade ned ett par streck. Efter den beskrivningen byggde jag sedan min modell, upplyste Harry.
På Harrys råbocksmodell fattades inget. Seglet var handsytt av en dotter till Harry. Det fanns en liten länspump, ett ankare, ja allt som bör ha funnits på båtarna. Modellen skulle placeras på dåvarande Esso-motorhotell. I dag är namnet Hotell Norra Vättern. Jag har inte riktigt kläm på om modellen finns kvar där i dag..
Harry kunde inte bara allt om Vätternbåtarna. Han var också en hejare på dragspel.
Harry som inte finns i livet längre, tilldelades Askersunds Kulturstipendium 1979. När jag intervjuade honom i början på 80-talet hade han en dröm om att få ge ut en bok om Vätterbåtar. Drömmen gick också i uppfyllelse med ekonomiskt stöd av Lions . Det var Harry mycket glad över.
Kan också nämna att Harry har fåt en värdig efterföljare när det gäller Vätterbåtar, i Anders Engdahl. Han jobbar hårt för att båtmuseet skall ställas i ordning med det snaraste igen. I Askersund. Anders kan otroligt mycket om sjöfarten på Vättern. Men som kommer han också från en skepparsläkt. Som släkt till Gustav Engdahl skeppare på råbockarna.
Anders Engdahl vid en egen utställning i Askersunds bibliotek
PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt
Museiföremål lever nästa alltid farligt i kommunal ägo. Det är lätt att ta emot en gåva, bli intervjuad i tidning och glänsa för stunden. Att ta ansvar för bevarandet på lång sikt och att ställa ut materialet så det kommer innevånarna till godo är betydligt svårare. Peter Skanse, fd museichef
Inger har så rätt! Kommunen har alltid, och jag menar alltid problem med den här typen av verksamhet. Kan det bero på totalt ointresse för våra kommunala musei föremål. Det verkar som de alltid har lokal problem, eller så verkar bara allt var otroligt besvärligt. Det fanns en tid då Folke Dahlberg var i ropet i Askersund, var fanns då kommunens intresse? Nä,Vår kommun klarar inte dessa enkla saker och det är så synd, för vi har så speciell historia att bevara. Mitten av vårt förra sekel, den historien finns inte så nånga kvar som kan berätta för kommunledningen om hur den kulturella tiden var, med tabke på hur allt ska bli framöver.
Villa bara säga att vi också saknar alla album med kort. Ingen vet var de är och jag kommer inte ihåg hur många det ska vara, men det måste vara ett antal.Måste säga att kommunen skött detta fruktansvärt illa.