Brukar inte skriva om mej själv, men det får bli ett undantag den här gången beroende på en särskild händelse. Men jag känner mej inte särskilt bekväm måste jag erkänna.

Kultur och fritidschef Gunilla Rönnberg i Askersund ringde mej en tidig morgon för några dagar sedan, om man kan säga att strax före åtta är en tidig morgon. Hon hade ringt några gånger såg jag på nummerpresentatören. Trodde det var undran om någon gammal fråga i Askersund. Men så fel jag hade. Gunilla berättade att folk i Askersund nominerat mej till årets Kulturpris i Askersund och att jag att fått priset!

Klart jag blev både glad och överraskad. Sedan jag slutade på tidningen efter 30 år har jag roat mej med att skriva bloggar om både gammalt och nytt. Och jag har ställt upp en del andra sammanhang som handlat gamla Askersund och visning av bilder med vännen Leif Linus. Brukar också medverka i en liten annonstidning ”Askersunds-Nytt”. Men något pris har jag aldrig tänkt på. Jag har bara skrivit på. Visst har jag fått en del snälla kommentarer på bloggen, några har också önskat en bok av bloggarna med bilder från Leif Linus. Men att ge ut böcker kostar pengar. Det måste i så fall ske genom något förlag eller förening.

När jag slutade på tidningen var det en tidigare arbetskamrat, Irmeli, som uppmanade mej att fortsätta skriva. Förklarade då att jag inte hade något forum för mitt skrivande och min gamla arbetsgivare NA var säkert inte intresserade av några krönikor eller bloggar då och då från en pensionerad journalist. Hörde inte något i alla fall. Min gamla arbetskamrat förklarade då att hon skulle starta en blogg åt mej. Sagt och gjort. Själv är jag inte så bevandrad i datatekniken. Jag började skriva och lite senare ordnade grannes pojke en hemsida. Och på den vägen är det. Ser att det nästan är 17 000 besökare på sidan sedan jag började. För mej är det helt överraskande, men så klart väldigt trevligt.

Brorsan keramikern Karlherbert fick kommunens första kulturpris 1977. Då handlade det om ett stipendium som skulle sökas. Utdelning var vid Kullängsstugan och prisutdelare var Bengt Willén.

Fortsätter väl skriva så länge lusten finns och någon vill läsa. Kan väl nämna att brorsan keramikern Karlherbert fick kommunens första kulturstipendium för 35 år sedan. Tror inte det fanns något Kulturpris på den tiden. Ingen kunde väl tro att det skulle komma två kulturpristagare från den lilla röda stugan med två rum och kök, full ungar vid kanten av Gårdsjön. Det var ju idrott vi höll på med. Kom inte sedan och säg att idrott och kultur inte hör ihop. I vårat fall har det i alla fall varit så. Visst höll farsan Sven på med det mesta från teckning , spola is, slipa skridskor, bygga modeller, till att bygga små väderkvarnar och anlägga trädgårdar. Men han tänkte nog aldrig på att en del han höll på med kunde betraktas som kultur. Han tyckte om att jobba i Hembygdsgården, som han också gjorde en modell av. När folk fyllde år i trakten fick han ofta texta gratulationskorten, där sedlar skulle placeras. Naturligtvis helt ideellt. Det är i den miljön jag växt upp.

Image Thumbnail Image Thumbnail

Farsan Sven höll på med det mesta. Det var i den miljön jag växte upp. Bland annat gjorde han en modell av Hembygdsgården. Vet inte var den finns i dag.

Får väl fira utmärkelsen på något sätt. Kanske med en kebabpizza från Bellas pizzeria nästgårds där jag bor? Och till det en god pilsner. Kebabpizza är väl kultur om något i dag och grabbarna på Bella är trevliga. Bara det gör att det smakar bra.

PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt