Som journalist hade jag mycket med familjen Kindbom att göra. Pappa Henry kallades ”Guds vandringsman” och blev en rikskändis. Familjen hade sitt säte i Svanvik utanför Karlsborg. Nu var det ett tag sedan någon i familjen hörde av sig, men för några dagar sedan ringde en av sönerna Karl-Erik till mej och ville gratulera till Kulturpriset. Och det var ju trevligt. Karl-Erik och övriga familjen är mycket trevliga och vänliga. Det har varit berikande att träffa gänget. Och då ska ni veta att jag inte är särskilt religiös, men jag har respekt för alla som valt en linje i livet och följer den.
Karl-Erik bodde tidigare i Undenäs, men har nu flyttat till Karlsborg. Han hade läst om priset i tidningen. Det märkliga med honom är att prenumerant på Nerikes-Allehanda sedan 60-talet, trots att han varit bosatt på västgötakanten. Någon västgötatidning har aldrig varit aktuell. Det var en gammal redaktör på NA ( inte jag) som övertalade honom att abonnera just på den tidningen.
Familjen Kindbom mötte jag många gånger både när de höll auktioner och vid sångstunder i olika kyrkor. Och naturligtvis också vid Forsviks kanal när passagerarbåtarna slussade. De sjöng, delade ut blommor och välsignade de som reste med båten. Ett mycket uppskatta inslag, som de fortsatt med. De har också varit ute vid vägarna när cyklisterna i Vätternrundan passerat. Många av cykelkämparna behöver säkert en välsignelse för att orka fram till målet i Motala.
Som jag nämnt var evangelisten och lantbrukaren Henry Kindbom en rikskändis. Äldre personer minns honom säkert. Men man måste nog vara lika ålderstigen som jag. Han dök alltid upp vid stora folksamlingar, välsignade och sjöng en psalm. Henry var en ekumen av renaste vatten. Det gick inte att stänga in honom i någon frireligiös fålla. Han trivdes lika bra bland missionsförbundare, som bland kyrkobröder. Vid ett tillfälle fick han till och med lämna sin välsignelse i berömda Cirkus Altenburgs manege. Då kände han sig helt nöjd.
Redan 1915 blev Henry Kindbom kompanjon med vår Herre. Kompanjonskapet höll sig fram till hans död 1976. Då hade han hunnit bli lite över 80. Det går många historier om förkunnaren Kindbom. Jag har fått många berättat för mej. Till att börja med hade han problem med polisen. Det var inte helt vanligt att en enkel odalman gick omkring och välsignade folk. Första gången polisen tog hand om honom enligt min berättare var vid Hjo-utställningen 1923. Polisen hade inte vant sig vid den ovanliga synen. Kungen var där och Kindbom fick sitta kvar i häktet till majestäten lämnat staden.
Kindbom blev dock senare vän med ett antal kungliga personer. Vid en tillställning i Axvalla en tid senare utspelades samma scen. Den här gången fördes han med polisbil ut ur samhället för att släppas av i en dikeskant mellan Billingen och Axvalla.
När Gustav V passerade en västgötastad försökte Kindbom komma till kungens uppvaktning. Men polisen som kände Kindbom sedan tidigare motade bryskt bort honom, men det upptäckte kungen.
”Låt honom vara det är ju min vän Kindbom” blev uppmaningen från kungen.
KIndbom hade alltid bra kontakt med kungahuset
När Gustaf V firade sin 90-årsdag befann sig Kindbom på borggården. Han blandade sig med en skara journalister och kunde på så sätt ta sig fram till kungen och till mikrofonen för att framföra en Guds välsignelse. Kindbom träffade också Gustaf VI för en pratstund på lantbruksutställningen i Jönköping 1959.
Henry Kindbom hade aldrig någon baktanke med sin förkunnelse. Han var Guds vandringsman som inte skiljde på folk. Sönerna och döttrarna har gått i samma fotspår som pappa Henry när det gällde tron. Och vad jag förstår har även barnbarnen gjort det samma.
Auktion vid Statt med Kindbomsfamiljen som ansvariga. Bilden är från 1980 och utropare är Anders Kindbom
En del av bilderna till bloggen är hämtade ur boken om Henry Kindbom.
Själv är jag mitt uppe i en flytt. Det ska bli spännande att se om dator , TV och annat kommer att fungera i nästa vecka ? Annars får jag väl be om hjälp för att inte bli störd i mitt skrivande. Det är många sladdar som ska sitta rätt för det ska fungera. Och så är det EM-final i fotboll på söndagkväll….
PS! Kommentera gärna.
Alltid lika trevligt att läsa det du skriver, Ove!!
Trevlig berättelse om Kindbom jag mins honom från marknader här i Askersund.