Närkes Brandkår är en modern kår där det sällan händer
några fadäser vid utryckningar. Har på ganska
nära håll genom mitt gamla jobb
som journalist kunde jag konstatera att
manskapet blev proffsigare för
varje år som gick. Informationen
blev också proffsig ute på olyckor och bränder. När
jag började som journalist fick man gå runt och fråga
brandkillarna-och tjejerna om orsak
och verkan. Ibland blev det olika
bud. Bättringen har väl med utbildning att göra kan jag förstå. Och att det finns sedan många år tillbaka
också heltidsanställd räddningspersonal.
Minns när de
första heltidarna vid brandstationen i Askersund skulle anställas i Askersund. En del politiker
tyckte det var helt onödigt. Varför skulle det inte gå med bara deltidsanställda som förr…
Klart att jag varit med om en del knepiga saker där brandkåren har varit inblandad. Det mest udda var nog vid en brand i Olshammar där brandbilen var borta när personalen kom för att släcka en brand. Det visade sig
då att brandbilen var stulen och det var den som låg
och brann i ett dike.
En annan
märklig händelse var vid en
övning som skulle hållas vid Igelbäckens
brygga. Då överträffade verkligen
fantasin. Det var meningen att det skulle
komma räddningsfordon både från Askersund och Motala, men det kom inga. Ansvariga
chefen Anna och jag väntade och väntade
på bryggan. Manskapen var helt
enkelt upptagna med riktiga
händelser som en brand i Askersund och
en bilolycka på riksväg 50. Sjukvårdspersonal med en doktor i täten dök i alla fall upp.
Tänkte dock berätta om en brand i Hammar som slår alla rekord när det gäller missar. Det måste ha varit rena mardrömmen
för ansvariga brandchefer. Allt gick snett. Det hela utspelades i slutet på 30-talet. Magasinsbyggnaden vid prästgården i Hammar hade fattat eld. Brandchefen ,
hyttmästare Eklund, larmade då via
glasbrukets siren. Så långt allt gott och väl.
Hammars brandkår anlände snabbt till platsen med sin
motorspruta, men det dröjde olyckligtvis länge innan den gick igång. Allt medan huset stod i
ljusan låga. Brandplatsen var bara 75
meter från stranden av Vättern, så det fanns inga problem med slangdragningen.
Stranden är långgrund och dyig, så
därför försökte man dra upp sprutan på
en brygga. Det ledde till att vackumledningen
på sprutan blev skadad. Och det tog tid att få igång sprutan. Under
tiden fortsatte branden att rasa i magasinsbyggnaden.
Närliggande byggnader hotades dock aldrig. Som tur var hade
brandkåren från Medevi dykt upp för att hjälpa till. Några i kåren hade sett
eldskenet på himlavalvet från Medevi.
Brandchef Andersson i Askersund
Brandkåren i Askersund lättade upp stämningen på 20-talet med en egen orkester. Det är aldrig fel med musik i jobbet.
Eklund kallade på förstärkning från Askersunds
brandkår, som också anlände till platsen. Men bara med en bil utan
spruta! I en kurva mellan Grindtorpet
och Stensäng kom brandbilen
för långt ut på vägrenen, som i sin tur ledde till att
motorsprutan slängdes i diket. Dragjärnet gick av och sprutan blev kvar i
diket. Ett av hjulen blev fullständigt
spolierat. Däcket och fälgen hittades senare långt ut på ett gärde. Med brandbilen följde
ett 10-tal man. Som tur var hamnade inte hela gänget i diket.
Snabbt spreds ryktet om att både bil, manskap och motorspruta låg i diket. Och
det var långt före tillgången till Facebook
och Internet. Men så var inte fallet. Det var bara den viktiga sprutan
som hamnat i diket. Orsaken till
dikeskörningen var enligt brandchefen i
Askersund att ett av däcken var för löst
pumpat. Det skulle vara 2,2, men det var bara 1,9, enligt brandchefen som var
noga med detaljer.
Motorsprutan sändes
till Kristinehamn för lagning och under några dagar stod Askersund utan sin spruta. Men det hände inte något. Brandskyddsföreningen
beslutade då också att det måste till en
belysningsanordning på sprutan. Det gick inte att jobba i mörker och
bara lita på eldskenet.
Församlingen i Hammar hade försäkrat ladan för 3 200 kronor och det
visade sig vara i snålaste laget. Arrendatorn
hade 100 säckar vete i magasinet samt en del inventarier. Men där fanns en helförsäkring.
Så här såg det ut i Askersund under många år när brandkåren ryckte ut. Stationen fanns på rådhustomten. I bakgrunden Ahnérska som ska rivas.
Som vanligt har kompisen Leif Linus bidragit med en del bilder.
PS! Kommentera gärna. Det skulle vara trevligt
Per Eriksson skrev: …”Jag tror nog att vi har bättre kolla på utrustningen idag än då, bättre kvallitte osv.”…Som med Boije Lundqvists ångmaskin då till exempel……….(?)
Det finns nog många historier om både brandkår och polis som idag kan berättas med ett leende på läpparna. Ibland kan det vara svårt att se det komiska i nuet, eftersom det i grunden rör allvarliga frågor. Jag tror nog att vi har bättre kolla på utrustningen idag än då, bättre kvallitte osv. Så jag tror att Askersundarna kan känna sig trygga med det branväsende som finns idag. Kul historier är det i allafall…