Hus för tillverkning av brännvin är inte bara av ondo.
Det kan om inte annat medlemmarna i Lutherska Missionsföreningen intyga. Då
handlar det naturligtvis inte om drycken utan själva huset. Föreningen saknade
möteslokal i Askersund, men ute vid Lind stod ett brännvinsbränneri tomt. Föreningen
köpte huset för en billig penning. Året var 1867. Samma år hade föreningen köpt
in en del av tomten nr 79-80 i Askersund (Stora Bergsgatan 33).

Huset används i dag som lager av Edlunds.

Missionsvänner som ägde hästar fraktade in virket från
det nedrivna bränneriet. Rådman Beckman bidrog med timmer. Grunden till missionshuset
grävdes av missionsvännerna. Utan ersättning naturligtvis. I april 1867 började
man gräva grunden och i augusti samma år var missionshuset färdigt för att tas
i bruk. Brännvinsbränneriet hade blivit Herrens tempel.

Vid invigningshögtiden förklarade brukspatron
Hedengren från Risberga att det var viktigt med ett eget hus, eftersom man hade
blivit nekade att ha möten i samlingslokaler,
skolor och kyrkor. Brukspatronen betonade också att ingen fick predika något
falskt evangelium.

Kostnaden för missionshuset uppgick till 5 000
kronor. När bygget startade fanns 900 kronor i den magra kassan. Samma summa fanns
kvar när bygget var slutfört. 1886 uppfördes andra delen av fastigheten, nämligen
den lilla salen och bostaden på andra planet. Under åren som gick gjorde sedan
ett antal reparationer och ombyggnader. I början av 1960-talet diskuterades
planerna för en ny kyrka ute vid Gårdsjögatan. Så blev det också . 1968 skedde
invigningen av den nya kyrkan.
Gårdsjögatan

För att nu återgå till Missionshuset vid Stora
Bergsgatan, har det hänt mycket där.
Huset finns kvar, men invändigt finns inget som vittnar om att det varit
ett bönhus. När EFS-församlingen lämnade backen upp mot gamla Realskolan på
Norra Bergen, köpte järnhandlare Edlund byggnaden. Han gjorde om huset
invändigt till ett byggvarulager. Det gamla missionshuset har fylldes med bräder
och skivor av alla slag. Ett ovärderligt lager för järnhandeln. Själv bosatte sig Edlund på
övervåningen i missionshuset. När Edlunds avled
köpte en privatperson med koppling till järnhandeln över. Och så är det i dag och lagerutrymmena
finns kvar.

Tänk vad det kan bli av ett gammalt brännvinsbränneri.
Något att tänka på för alla som köper virke vid Edlunds. Det finns både
brännvins-och missionshistoria i väggarna…

PS! Det finns ytterligare bilder på na.se-Nyheter-Askersund-Oves blogg