Det stora slaget om signalkräftorna i Vättern är
igång. Stundtals verkar det gå hett
till. Varje år kan man läsa tidningarna om tjuvfiske och bråk där polisen får
gripa in. Klart att det också finns folk som sköter det hela bra, men så fort
det är lite pengar i det hela brukar det spåra ur. I Askersund har
Fiskevårdsföreningen haft kräftfiske för barn och där gick det lugnt och
trevligt till.
Själv är jag uppväxt vid kanten av Gårdsjön. På den
tiden det fanns flodkräftor i sjön. Fiske har aldrig varit min grej som det
brukar heta. Men jag deltog ändå ibland i kräftfisket. Vi fiskade aldrig för
att sälja kräftor, utan det brukar bli en enkel kräftfest. Farsans insats var att hänga upp färgade lampor
i träden vid sjökanten. Han var heller inte intresserad av fiske. Morsan hatade
att koka kräftorna i övrigt var det ganska trevligt vad jag minns, även om jag
har mycket svårt att komma ihåg mina barndomsupplevelser. Jag har fått det
berätta för mej
Kräftfester har också ställt till för mej som
journalist. Hade bestämt en intervju med en person, men när jag kom för att
plåta och intervjua blev det tillfälligt stopp. Mannen såg mycket trött ut efter
ha varit på fest kvällen före. ”Du får komma igen på eftermiddagen när jag är i
bättre form” var uppmaningen. Finkänslig som jag är så förklarade jag
psykologiskt att det kan bli besvär med för många kräftor. ” Det är inte
kräftorna jag är dålig av förstår du väl” fräste intervjuoffret och tittade på
mej som jag var helt dum i huvudet. Men jag förstod. Har också varit på
kräftfester.
Askersunds största publikfest har också avverkats,
Antikmarknaden. Auktionist Erik Lind har skapat kommunens mest publikdragande
föreställning. Folk älskar att gå runt och titta på gamla fina prylar. Och
ibland köpa något. Ofta hör man att folk har samma prylar hemma. ”Är de värda
så mycket” är en vanlig nöjd kommentar som innebär att det finns en liten förmögenhet
hemma i hyllan. Det var också packat med
folk på alla matställen. Själv gick jag runt men kom inte på något jag saknade.
Men jag kämpade. För ett antal år sedan fanns det en marknadsförsäljare som
förklarade att hade man inte köpt något så hade man inte varit på marknaden.
Kom att tänka på det. Ett försäljningsargument så gott som något. Han
förklarade också varje år att firman skulle upphöra och det var sista chansen
att handla rakblad och knivar av honom. ” Med mina skarpa knivar kan man skära
så tunna-tunna korvskivor att svärmor aldrig kommer tillbaka mer”. Ett annat
försäljningsargument.
Fick nöja mej med en liter jordgubbar från Öland på
torget. Och de var inte antika.
