För några dagar sedan såg jag en läsarbild i NA från
Svennevad där ett träd vuxit igenom en
cykel. Någon hade för många år slängt cykeln i skogen och så hade ett träd växt
upp genom ramen. Jag har en liknande historia men då gäller det en vattenhink
och en historia om hur det gick till.
Nisse i Koja och grannen Kalle i Emmekärr var
fiskekompisar i Bastedalen under många år. Båda är borta för länge sedan. Hur
märkligt det än låter så har en av deras fisketurer för snart 80 år satt sina
tydliga spår. I en tall på Stora Mossholmen i Vättern sitter en hink fem meter
upp i trädet. Det är Nisse och Kalles verk. Kanske någon lagt märke till hinken
på sina sjöturer…
-Farsan och Kalle var ute på sjön för att lägga
långrev. Som bete hade de levande löja i en hink. Men hinken läckte som ett
såll. För att löjan skulle dö innan de kom på krokarna tvingades de ösa vatten
i hinken hela tiden. På väg hem tyckte
de att den gamla läckande hinken gjort sitt, berättar Nisses son, Rolf
Johansson.
Nisse i Koja vid årorna
-De stannade till vid Stora Mossholmen. Där letade
farsan upp en stor sten som han slog sönder botten på hinken med. Efter de gick
de ut på udden och trädde hinken över tallruska. Och där sitter den fortfarande.
Hinken följde med trädet upp runt stammen. I dag sitter hinken cirka fem meter
upp i trädet från berget. Kanske anledningen till att trädet växt dålig kan
vara hinken, berättar Rolf, roat.
Rolf tror inte att det är så många som upptäckt hinken
i tallen.
-När farsan och jag var ute och fiskade pekade han
ofta hinken som ett roligt minne, även om det inte var så roligt när det hände,
påpekar Rolf , som är lika gammal som ”hinken i tallen”.
Precis som sin pappa arbetade Rolf vid Harge
Tegelbruk. Rolf blev kvar där till 1970 då tegelbruket stängdes. Efter det fick
många av tegelbruksarbetarna jobb vid Hammars glasbruk. Även Rolf.
-Jag jobbade som ”lokförare” vid tegelbruket. Vi
hämtade lera från en grop i närheten. Det fanns en räls från gropen till
bruket. Jag körde loket med lervagnarna. Sedan hämtade vi på en del andra
ställen också. Det fanns en grop en bit från bruket där jag varje gång fick
passera den branta backen vid Vättra. Tycker det är ett under att jag klarade
mej från olyckor. Först den branta backen ner mot bruket, som sedan slutar med
en svår kurva, berättar Rolf.
Rolf med sandlossning vid glasbruket i Hammar.
Nästan alla som jobbade på tegelbruket bodde också i
närheten. Det var tufft många gånger för familjerna att klara försörjningen.
-Hade inte fisket funnits vet jag inte hur det hade
gått för många. Fisket gjorde att många fick mat för dagen, förklarar Rolf, som
blivit kvar trakten.
-Jag har ett hus i Sänna. Ibland åker jag ut och
fiskar, även om det inte blir så ofta nu för tiden. Farsan och jag var mycket
ute på sjön. Det är lättare att lägga ut när man är två. Och roligare.
-Jag tycket det var dags att ta kontakt med dej och
berätta historien om hinken i tallen. Har tänkt på historien många gånger.
Själv har jag en förstoring på tallen och hinken som hänger hemma på väggen,
tillägger Rolf.
Det var 2013 som Rolf tog kontakt med mej
