Årets första julbord är avklarat. Det skedde på ett
stort varuhus för en ganska billig penning.
Vid kassan fick man också en rund grön lapp att fästa på skjortan med
den logiska texten ”Julbord”. Det var
för att motverka fuskare som inte hade betalat. Och det var inget fel på maten.
Det fanns till och med ansjovisbitar i Janssons frestelsen, även om potatisen
var lite rörig och saknade tuggmotstånd. Det var många mer än jag som gick med gröna
lappar i varhuset den här dagen.
Det fanns annars det mesta på julbordet. Visst går det också att dricka
lingondricka till skinka och sillen även om det är lite ovant. Såg inte till
något annat lämpligt i dryckesväg. Tror inte det blir något mer julbord i år.
Det brukar räcka med ett. Istället får det bli lite kallskuret i familjekretsen
och då behöver jag inte gå med någon grön lapp på skjortan.
Egentligen var det inte bara för julbordet jag besökte
det stora varhuset. En nära bekant har inte varit nöjd med sina glasögon och hade
beställt en synkontroll. Det hade varit lite dimmigt vid tidningsläsningen men
det hela slutade i antiklimax. Istället för nya glasögon som förhoppningen var
blev optikerns uppmaning att köpa en
sprayflaska med putsmedel och en putsduk till de gamla glasögonen.
Men tillbaka till julborden. Jag har besökt många julbord
under årens lopp både i jobbet och privat. Ofta var det så att företagen bjöd
sina anställda på julbord och samtidigt avtackade trogna medarbetare som gjort
sitt arbetsliv. Det var anledningen till att jag var där som journalist. Var
alltid varit noga med att skilja journalistjobbet från privatlivet. Gjorde mina
jobb och gick vidare. Med det vill jag inte skryta om att jag är en någon
särskilt fin människa med hög moral. Men det kändes rätt. Ville inte
bli anklagad för att gå runt och vara en snyltgäst.
Ett grishuvud på julbordet var förr ett givet inslag på julborden.
Själv har jag en bakgrund inom charkturinäringen innan
glasbruksjobbet och journalistiken tog över. Minns stressen inför julen.
Skinkor skulle saltas, syltor rullas och tunnorna med fläskkorv skulle vara
fyllda. På den tiden fanns inte mängden
av kokta skinkor som i dag och kunderna frågade fortfarande efter ”rart fläsk”.
Som tur är har de dekorerade grishuvudena försvunnit från julborden. Ett
grishuvud som blickade emot gästerna. Tyckte det var makabert och något som
förstörde aptiten. Det finns också julbord som jag minns med extra glädje men
då inte bara för maten. Tänker då på Sportjournalisterna julfest på en
festvåning i Örebro. Gänget Ola, Pelle,
Håkan, Kenneth, Hasse hade alltid ordna
det mycket trevligt.
