Askersunds kommun har problem med att få äldre
personer till Sjöängens matsal på helgerna. Därför kommer det att vara stängt
på helgerna från början av juni. Det är för dyrt att hålla öppet när det inte
kommer några och äter.
Jag har dock en enkel och förmodligen ganska billig lösning
på matproblemet. Det är dragspelaren och musikern Olle Gustavsson. Anställ
honom på helgerna. Då kommer folk. Jag var i matsalen för någon vecka sedan och
åt ”vårlunch”, Strindbergsgryta. Matsalen var fylld med folk och det berodde
förmodligen på att Olle spelade och sjöng. Tror inte det var enbart
Strindbergsgrytan som lockade. Jag vet inte hur en sådan rätt ska smaka för jag
aldrig ätit den tidigare. Den var säkert bra för många gäster var framme och
backade om. Men jag är säker på att Olle lockade de flesta matgästerna med en
bakgrund i ett otal dansband.
Måste erkänna att jag inte är någon stor gourmet .
Äter det jag tycker är gott. Det får inte vara allt för konstigt. Men så är jag
också uppväxt i ett hem där det inte fanns allt för mycket att välja på.
Matsedeln var inrutad. Vad jag minns var det pepparrotskött på söndagarna. Der
räckte till många och pepparroten växte strax intill huset vid Gårdsjön.
Under en period jobbade jag i Holland (Nederländerna).
Bodde på ett värdshus där man alltid serverade en tallrik soppa före själva
huvudrätten. En man som jag jobbade ihop med var mycket irriterad på soppan. Han
tyckte det var otroligt tjatigt. Mannen hängde inte alls med i landets
matkultur. ”Sluta med soppan, jag orkar ju inte äta huvudrätten. Jag blir mätt
av soppan”, var hans motiv.
Olle Gustavsson
Jag är inte så ofta ute och äter på restaurang. Det
händer någon gång, men för det mesta blir det hämtpizza om jag ska lyxa till
det hela. Har varit ute på tillställningar som journalist där alla hyfsade
regler har varit som bortblåsta. Minns
vid ett tillfälle då en restaurang skulle invigas då det spårade ur. Ett antal
kvinnor och män med status i samhället var inbjudna . Restaurangen hade anlitat
den norske vissångaren Finn Karlvik. Ingen brydde sig om honom. Gästerna gick runt
och slamrade med mattallrikarna framför honom. Vissångaren vädjade några gånger
om lugn och ro. ”Kan jag få en kvart jag är ju ändå proffs i mitt yrke” . Ingen
brydde sig. Det ledde till att sångerna drog ur kontakten från sin gitarr och lämnade
lokalen. Tror ingen märkte det heller.
Men så var det inte vid Olle Gustavsson framträdande
i Sjöängen. Där satt alla och lyssnade. Och en del gnolade också med, trots
Strindbergsgrytan på tallrikarna. Det är inte en helt lätt kombination.
