Husen i Askersund hade mera
färgstarka namn än dagens. Som ”Kulan” vid Hospitalsgatan. Huset är borta. Der
revs i slutet av 50-talet. Men som tur är finns det bilder kvar av den gamla
träbyggnaden. Och vännen Linus Larsson har tagit hand om en del bilder. Huset
var inte så vackert där det låg intill Edlunds järnhandel. I dag har platsen
förvandlats till parkering, inte heller så vackert men kanske nödvändigt. Vad
vet jag…
”Kulan” som var något av
Askersunds eget West End, där man slogs, led och kämpade mot fattigdom, mot
sociala missförhållanden och mot folk i ”överklassen”. Och dit hörde de som
gick i Samrealskolan ansåg de som bodde i ”Kulan” och dess närhet. Men det var
rejält folk som bodde där och som ville göra rätt för sig , även om det inte
fanns pengar i överflöd. Det vittnar gamla berättelser om från de som var med
på den tiden.
En person som gick i
Sameralskolan men som inte finns kvar i livet längre har berättat för mej att
det var nära nog livsfarligt att passera ”Kulan” och kvarteren i dess närhet under
första världskriget.
-Vi grabbar som gick i
Sameralskolan utsattes ständigt för olycksbådande hot från alla mystiska smala prång som fanns mellan husen. I ”Kulan” bodde naturligtvis också hederligt
och rättskaffens folk. Många av sönerna i husen tyckte dock det var trevligare
att lägga tunga bördor på våra axlar än att läsa svårbegripliga läxor, där
oförstående lärare kunde terrorisera den fria tanken med, berättade den gamla
Samskoleleven för mej.
-Särskilt på vintrarna tog
man en omväg, när man visste att herrarna i ”Kulan” var på krigsstigen. Visst gav
vi igen så länge vi orkade, innan näsblodet färgade snön. Men vad skulle man
göra åt övermakten…
Enligt min vän som berättade
om ”Kulan” var det ett socialt patos som drev ungdomarna där att ta hämnd på
samhället orättvisor. Och då dög det bra att spöa upp de som gick i
Samrealskolan till at börja med. Även skolan kunde mönstra upp en del
barrikadhjältar, men det förslog inte så långt mot de hårdföra grabbarna i
”Kulan”. Många gånger rasade striden up i trappor och förstugor. Ofta kom batonger
och andra redskap till användning i slagsmålen.
Gamla hus försvinner men
historierna om de gamla husen och de som bodde där lever kvar. Även om det inte
är så många som minns dem längre. Och så finns det som tur är bilder kvar som
visar hur det såg ut.
