Under de senaste
veckorna har medierna rapporterar flitigt om nyttan av att äta ”bajstabletter”.
Det är bra mot tarmsjukdomar och överviktigt har jag läst. Avförningen
frystorkas och stoppas i piller. Media har rapporter flitigt om tabletten, allt
för mycket enligt mitt sätt att se på det hela. Jag är kräkmagad-eller
kräsmagad som mitt rättstavningsprogram på datorn meddelar varje gång jag
skriver. För mig gäller första uttrycket.
Vill helt enkelt ha
alla information om ”bajstabletten” undanstökad och lägga det hela bakom mig
innan det är aktuellt med goda julmiddagar.
När nyheten presenterades betydde fasta en dag för mig. Hade laddat upp
med en trevlig frukost, morgontidning och knäppt på radion. Det första jag fick
höra av reportern var att man kunde äta bajstabletter. Jag fick packa ihop
direkt. Ingen fara tänkte jag. Väntar till lunchen. Samma visa då men då med en
intervju med någon som pratade ingående om nyttan av tabletterna. Det blev
ingen lunch.
När jag sedan skulle fika på eftermiddagen var
det samma sak. Det blev en slät kopp kaffe. Vid det här laget hade jag gett
upp. När jag sedan skulle kolla på Rapport gick det bra i början, men mitt i
sändningen började man rapportera om bajstabletter och de visade till och med
en bild! Dagen var förstörd.
Under en period var vi ett gäng som i säsongen
mellan fotboll och bandy ägnade sig åt brottning. I samband med stortävlingar
som Fyrstad var det ofta bantning som gällde . Tycket det var jobbigt, men med
information om den nya bajstabletten
hade bantningen fungerat utan problem.
När jag nu är inne på
julfirandet och julmat så är julafton en stor familjedag då familjerna samlas
och har det mysigt, pysigt och trevligt. Det är så det ska vara. Som reporter
jobbade jag många julaftnar och besökte ställen där frivilliga ställde upp och
gjorde det trevligt för folk som inte hade några att mysa och fira helgen med.
Som EFS–församlingen vid Gårdsjögatan. Det bjöds på mat och delades ut julklappar.
Bröderna Larsson läste dikter. Några i församlingen sjöng julsånger. Det var en
äkta riktigt julstämning. Mina gamla jobbarkompis, kontoristen Sonja, och
hennes kompisar hade jobbat hårt i flera veckor för att gör det trivsamt.
Vid några tillfällen
var jag på Norra Bergens äldreboende vid Norra Bergen. På den tiden var det
alltid julfest i samlingslokalen Näckrosen på julaftonsförmiddagen. Ibland var
Askersunds egen storsångare Bertil Boo på plats för att underhålla. Han hade en
syster som bodde på hemmet.
.
