Annonser om julbord och julmarknader trängs på
tidningssidorna just nu. För många är julbordet ett måste och det finns lite
att välja på minsann. Både vad gäller priset och matställen.
För min personliga del har det blivit några julbord
genom åren. En del riktigt njutbara och trevliga. Vid andra tillfällen har
vingliga personer lallat omkring bland sill och rödkål. Inte så trevligt. Vet
inte om det förekommer längre, men förr låg det ett garnerat grishuvud på
julborden. För mej som är kräkmagad var det ett elände. Inget smakade gott.
Tyckte det dekorerade grishuvudet sneglade på mej hela tiden. Försökte sitta i
ett hörn för att slippa se.
Som journalist hände det ibland att man blev bjuden
på julbord av företag och föreningar. De ville ha reklam för sina verksamheter.
Gjorde ibland reportage men avböjde maten. Visste att jag aldrig skulle ha
blivit bjuden om det inte var för mitt jobb på tidningen. Min teori stämmer
också. Det är sällan någon som hör av sig numera. Och jag tar inte det särskilt
hårt.
I många år var jag på Sportjournalisternas julfest i
Margaretas festvåning. Det var något av årets höjdpunkt med journalister som
Ola, Pelle, Håkan, Kenneth, Hasse, Krister, Bernt, för att nämna några. Ett
datum som prickades in almanackan tidigt. Det var mycket hög stämning. Och vi
hann också med att äta av allt det goda.
Några gånger åt jag också julbord på fartyget Motala
Express. Ett trevligt och lite udda matställe. Vid ett tillfälle var isen så
tjock att det inte gick att lämna hamnen i Askersund . Men det fanns personer
som aldrig märkte det i mörkret. Någon som hade ”stärkt” sig lite extra
förklarade att det hade varit en utmärkt båttripp när vi gick i land. En vacker
kvällstur i norra Vätterns skärgård…
På senare år har jag nöjt mej med IKEA:s julbord. Häromdagen var jag inne och åt årets
julbord. Gott och lagom med mat även om själva lokalen inte är så julmysig. Men
jag var inte där bara för att mysa. Jag var där för att äta gott. För att det
inte ska bli några som plankar in till julbordet så fick alla julbordsgäster en
rund lapp att sätta på tröjan där det klart och tydligt stod att vad som
gällde. Det såg lite märkligt ut, men vi blev som ett stort gäng med
”klubbmärke”. Det enda som saknades var julosten. Den skrämmande upplysningen
kom en i gänget med. Nästa julbord tänkte jag njuta av på hemmaplan. På
Sjöängen om någon är intresserad. Sedan får det vara nog med korv och skinka på
lokal för den här säsongen. Fortsättningen får ske i hemmets lugna vrå.
