Sedan någon vecka tillbaka finns det en påse med marknadskarameller
i kylskåpet. När jag tänker efter kanske det bara finns en halv påse kvar . Det
har nämligen varit höstmarknad i Askersund. Många anser att man inte varit på marknaden
utan inköp av karameller och det respekterar jag. Det är också lite lurigt med
bruna marknadskarameller. Jobbade ihop med en kvinna som alltid åt för mycket
av den sorten för att sedan få tillbringa resten av dagen illamående på
toaletten. Men det var gott så länge det varade.
Årets marknad i Askersund lockade mycket folk, men
mycket har ändras från förr. Tyngdpunkten ligger numera i hamnområdet. En gång
i tiden var det bara torget som gällde.
Hamnområdet var rena öknen för ”knallarna” . De ”riktiga” marknadsoriginalen som sålde allt
från rakblad till fantastiska konservöppnare är borta. Lite synd tycker jag. Nu
har ”knallarna” skyltar med firmanamn och bevis för att de har F-skattsedel. Ordning
och reda, men de är inte så roliga att lyssna på.
Den rödhårige rakbladsförsäljaren som alltid kom
till marknaderna i Askersund hade alltid kö runt sitt bord. Och han behövde inte någon firmaskylt. Alla
ville lyssna på honom. Han var en artist så god som någon. Rakbladsförsäljaren
med sin fantastiska Dixie -blad reste sig aldrig från sin stol. ”Ordna kön så
jag kan börja sälja” var hans uppmaning samtidigt som han uppmanade folk att
handla stort. Firman skulle nämligen upphöra. Någon son den rödhårige populäre
försäljaren sa varje år. Ett försäljningsknep som ofta gick hem.
På den tiden fanns det ett kommunalt ölcafé vid
Väderkvarnsgatan, några hundra meter från torget. Under dagen gjorde en del
försäljare täta besök på ölcaféet . Så också den rödhårige rakbladsförsäljaren.
Det märktes också att ölen haft sin inverkan. Intresset för affärerna avtog
markant framåt eftermiddagen.
Något som saknas nu för tiden är antalet
tavelförsäljare. Såg någon men det fanns inga motiv med ”Gråtande barn”,
”Zigenarflickan”, ”Fiskargubben” för att nämna några motiv. Kanske
konstintresserade tyckte det var bra. Har inte hört något från det hållet. Men det har funnits konst-och kulturintresse
människor med skarpa synpunkter i Askersund, som bokhandlare Arvid Carlsson i
Askersund . Han ansåg sig själv vara mycket kulturell. Marknadskonst var inget
för honom. Bokhandlaren gjorde filosofiska uttalande för att verkligen bevisa
sin kulturkunskap. ”Krig det är farligt men punsch är gott”, var en av hans
filosofiska formuleringar. Och visst låg det något i det.
