Kräftfisket är nu i full gång i Vättern. Ett fiske
som lockar många. Ibland allt för många. Det har periodvis också varit stökigt
ute på sjön när det gäller det fria fisket. Tycker själv att det finns kräftor
så att det borde räcka till en kräfta åt alla utan bråk.
Men det har varit andra tider för kräftfiskarna i
Askersund. I början på 50-talet utrotade pesten flodkräftorna i Alsen. Många
gamla fiskare drömmer förmodligen mardrömmar än i dag om pesten. Det fanns helt
plötsligt inte ett liv i burarna. Kräftfisket
var stort på den tiden, med fiskare från Hagabadet in till hamnen och runt
Borgmästareholmen. Och förstås också båtfisket ute i sjön. Det var lite av
folkfest.
En som tog pesten och bristen på flodkräftor mycket hårt
var källarmästare Sand på Statt i Askersund. Han hade alltid ordnat med
kräftsupéer som lockade många gäster och var en fin inkomstkälla i
verksamheten. Helt plötsligt var det ingen av leverantörerna som ringde och
ville sälja. Sand fick jaga kräftor över hela Mellansverige får att få ihop till
några supéer.
Mitt intresse för fiske har alltid varit mycket
begränsat, utom när det gällde kräftfisket. Det var visserligen länge sedan jag
höll på med det, men under min uppväxt några meter från Gårdsjöns strand
fiskade jag ibland. Då var det flodkräftor det gällde. Nu handlar de mesta
kräftfisket om signalkräftor.
Minns att det var många som ville komma och fiska
kräftor hos oss, men farsan var restriktiv. Han tyckte att man bara skulle
fiska för eget behov och inte göra affär av det hela.
Farsan stora intresse var att hänga upp färgade
lampor i träden när vi hade kräftfest. Det skedde vid ett tillfälle per säsong.
Själva fisket var han aldrig intresserad av, utan mera det konstnärliga runt
kräftkulturen. Minns inte om han ens åt kräftor? Att koka kräftor var omöjligt
för honom. Det stod han inte ut med. Sådan uppväxt hade jag när det gäller
kräftor. Morsan fick ta hand om kokningen trots svår ångest. Minns inte om hon använde mörka solglasögon när
hon tömde i kräftorna i det kokheta vattnet. Om inte, skulle hon ha haft det
för att slippa se ”eländet” att tömma ut levande djur i hett vatten.
Vad jag förstår finns fortfarande det kräftor kvar i
Gårdsjön, men då handlar det om signalkräftor. Jag är själv inte någon stor
kräftkännare. Brukar själv köpa någon låda kräftor från något främmande land.
