Midsommarhelgen i Askersund är avklarad utan problem.
Har inte hört talas om varken bråk eller fylla och annat som inte ska tillhöra
dansen kring midsommarstången. Förr var det midsommarfesten på Stjersund som
gällde, men på senare år är det festerna på Björkvallen i Åmmeberg som tagit
över. I år var det Åsa Karlson som ledde programmet på ”vallen”.
Mina ungdomsminnen är från Stjernsund. Alla skulle
dit. Det gick bussar från torget i Askersund ut till festen på kvällen. I
bussen var det full fart. Minns en som hade Owe Thörnqvists låt ”Dagny kom hit
och spill” som sitt huvudnummer efter någon pilsner. Många hakar upp sig på detaljer
efter någon pilsner innanför skjortan. Det var en dam med namnet Dagny med i
bussen. Hon var inte så road av att höra sitt namn upprepas ett antal gånger
under halvmilen ut till Stjernsund.
Det var alltid fullsatt i bussarna. Många kom också
med hem. På eftermiddagen var det barnaktiviteter. Senare på dagen framträdde
några lite mera kulturell artist från slottstrappan . Det skulle vara lite stil
på det hela i slottsmiljön. Cool Candys stod i många år för kvällens dansmusik.
Hemvärnet hade lyckats få ett långtidskontrakt med det populära dansbandet, innan
de slog igenom på Svensktoppen med ”Muckartvist”.
Håkan Nesser
har i sin bok, ” Och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla”,
beskrivit ett besök med kompisar vid Stjersundsfesten som inte
blev helt lyckad. Läs den boken. De hade
slagit upp sitt tält i en kohage nära vattnet. Det Håkan mindes bäst var att
Thore Skogman uppträdde i en hemsk blågul kostym. Enligt Håkan det jävligaste
han hade sett. Rockartisterna Raketerna från Hjortkvarn var dock ett strå
vassare. Regnet kom på femtiden på morgonen. Två timmar senare stod inte gänget
ut längre. De packade ihop sina genomsura pinaler för att gå upp till stora vägen
och lifta tillbaka till Kumla.
Några som jag alltid blivit imponerade av under
midsommarhelgen är Norra Vätterbygdens Folkdansgille. Vid midsommarreportagen från olika platser Sydnärke
dök nästan alltid dansgänget från Askersund upp. Lennart Sandberg i dansgänget berättade för
mej att det blev sju framträdande samma dag under några år, men i år blev det
”bara” fem. I villaområdet där jag bodde firade dansgänget dagens hårda
dansjobb med en liten fest på gräsmattan utanför dansparet Wilsons hus. Det
såg alltid trevligt ut. Men jag tror inte de orkade dansa då efter en hel dag
runt midsommarstängerna.
