Bastubad är veckans viktigaste händelse för många.
Även varma sommardagar. Själv tillhörde
jag bastugänget i många år, men nu var det länge sedan jag besökte
”bastuklubben” i Askersund. Får skylla på att mycket annat kommit emellan. Jag
är ju pensionär och hinner minsann inte med allt.

Mitt råd till alla beslutsfattare är att bada bastu
någon gång i veckan. Det är ju där lösningarna finns på kommunala problem allt
medan svetten rinner. Och ibland finns också lösningar på världsproblemen. När
jag bastade i Närlundahallen –där Anneli satt och hyrde ut handdukar -fanns en politiker
med. Gänget öste beröm över honom. Att han kanske varit den bäste politiker som
Askersund någonsin haft med förhoppningar om att det skulle ge resultat inne på
Rådhuset i Askersund i olika frågor. Tyvärr gav inte berömmet något politiskt resultat.

Mitt intresse för bastubad fick också en kraftig
törn när jag sysslade med brottning under några ungdomsår. Det är en sport som
handlar mycket om bantning och bastu. Ofta är det viktigt att väga en viktklass
under ordinarie vikten för att vinna matcher och för att få ihop ett vinnarlag
. Brottarbasen Elving förfogade över en så kallad ”turkbastu” där man kunde
sitta länge. Det var som att sitta i ett tält med huvudet ute i friska luften. I en sådan bastu gick att sitta i timmar om
det behövdes, men det var inte roligt.

Rolf Elving kom från brottarfästet Värnamo för att
bli konditor i Askersund. Brottningen hade han med sig i bagaget. Vi var ett antal grabbar som Rolf lockade med
mellan fotboll-och bandysäsongen. Ingen av oss siktade på en brottarkarriär.
Träningen var omväxlande, men brottning var aldrig riktigt min likör. Trots det
blev ett 100-tal matcher och några Fyrstadstävlingar. Medaljerna från
Fyrstadsbrottningarna var påkostade. Mina ligger i en plåtlåda. Kanske ska
titta på dem någon gång och minnas svettiga duster. Och då bara inte i bastun.

Brottning på festvåningen vid Stadshotellet i AskersundBrottarklubbens klubbmärke

När jag gick i skolan fick vi gå samlad trupp från Kyrkskolan
över bron till Varmbadhuset. Vi fick inte bada bastu men väl tvätta oss ordentligt
rena. För mej blev det sedan en vana att
fortsätta gå till Varmbadhuset efter jobbet på lördagarna och bada bastu. En del
kompisar fanns där så vi kunde lägga upp kvällens aktiviteter.
Vretstorpsparken, Kyrksjön, Åboholm eller vad det nu kunde vara. Ibland nöjde
vi oss med att stanna hemma och gå på Hammabergs konditori. Det berodde på hur
feta våra plånböcker vi hade just då. Och de var sällan feta.