Nya Sjöängen i Askersund har blivit en trevlig
samlingsplats där det finns lite av varje. En konkurrent till det populära
hamnområdet där det mesta sker under sommarhalvåret. Två mycket attraktiva
platser i en centralort är väl inte fy skam. Marie som är ansvarig för
scenkonsten på Sjöängen har lyckats få en rad artister till huset, både kända
över hela Sverige och lokala kulturarbetare. Dansbandskvällarna får heller inte
glömmas. För att klara det måste man ha bra kontakter. Och det verkar Marie ha.
Fullmäktige har också sina framträdanden i Sjöängen
och det kan ibland vara underhållande . Senast var det också Sverigepremiär för filmen om Eva Eastwood i Folkets hus
regi. Kommer att tänka på två andra
Sverigeprimär i Askersund och då i gamla Folkets hus. Filmen ”Häxan” på
50-talet som delvis spelades in i Askersund. Med i filmen fanns massor av
lokala statister. Kände en som skulle spela lite berusad. Tyvärr kom han inte
med i filmen. Han gick in lite för hårt i sin roll och inslaget gick därför
inte att använda.
Jan Troells film ” Vit som en snör” om
fallskärmshopperskan Elsa Andersson, hade också premiär i Askersund . Hennes
dödshopp skedde just i Askersund i början på 20-talet
Häromveckan var jag i Sjöängen och lyssnade på föreställningen
”Povels naturbarn” med Povels dotter Lotta och sonen Mikael, samt Backa Hans
Eriksson. En mycket trevlig föreställning. Povel har alltid tillhört en av mina
favoriter med sina kluriga texter. Redan när jag gick i skolan och fick ihop
lite pengar försökte jag åka till tältrevyerna med Povel och Knäppuppgänget.
Men det var inte alltid så lätt. Revyerna kom bara till platser med järnväg för
transporternas skull. Och till Askersund fanns bara en smalspårig järnväg från
Lerbäck.
Det blev att sätta sig på bussen till Laxå eller
Hallsberg för att få se tältrevyn. Några
jämnåriga med samma intresse fanns inte. Som tur var hade jag en syster som
bodde i Laxå där jag kunde sova över. Minns inte hur det blev med skolgången
dagen därpå. Förmodligen hade jag råkat ut för en kraftig förkylning eller
något annat vad det nu kunde vara…
Öppningsnumret är viktigt i alla revy-och
musikprogram tycker jag. Det får inte låta som vid ett tillfälle då jag skulle
bevaka en pianokonsert. En lokal politiker presenterade det hela med att
konsertpianisten skulle spela en ” liten trudelutt”. Efter den presentationen
blev stämningen lite konstig.
