Oves Blogg

Att de bara törs! Vilka våghalsar! Det är
kommentarer som man ständigt hör vid en promenad i Askersunds strandpark vid
den här tiden. Och så är det hela vintern långt in på vårkanten. Kommentaren
gäller pimpelfiskarna och andra promenerande på Alsens is.

Just nu ser det lurt ut med blankis, men de som
sitter med sina pimpelspön på isen har förmodligen rutin och känner till alla
faror. Kommentarerna fälls även om isen är en halvmeter tjock. Respekten för
svaga isar är stor hos många och då hjälper inte fakta.

Pimpelfisket är en stor sak på Alsen i Askersund.
Många har väntat hela sommaren på att det ska frysa till så de kan ge sig ut
med sin sparkstötting och sina fiskedon. Inbitna pimpelfiskare är lite
självplågare som förmodligen njuter av kyla och blåst. Och ibland av lite
vintersol.

Själv har jag aldrig sysslat med fiske trots min
uppväxt bara några meter från Gårdsjön. Har inte nog med tålamod för att ägna
mej åt fiske. När vi ändå är inne på fisk kan jag upplysa om att vit kokt
fisk på tallriken inte är någon höjdare för mej. Nej stekt fisk ska det
vara. Värdelös information kanske någon tycker.

När vi hade
sammankomster på jobbet med lunch vädjade jag alltid till Christina att ta någon
annan rätt. Men det blev ändå ofta kokt fisk. Det skulle passa all. Någon
frågade ibland hur det smakade och mitt svar blev ofta ”absolut inget”. I
rättvisans namn kan jag också nämna att det fanns kollegor som njöt av rätten
och jag är ingen matexpert som har facit på hur det ska vara.

Jag har bevakat en del fisketävlingar genom åren.
Minns att det var rusning ut på sjöarna som ett värsta sprinterlopp vid
pimpeltävlingar. Det gällde att vara först till den bästa platsen. En bekant
till mej hade ett lite udda sätt att locka fisk till sitt pimpelhål. Den första
fisken han drog upp bjöd han på några droppar ur sin kära fickplunta, för att sedan
släppa tillbaka den i hålet. Förhoppningen var då att den skulle simma runt
till kompisarna och berätta vilken höjdare just det pimpelhålet var. Tror inte det fungerade.

Min respekt för svaga isar var som ung mycket begränsad
måste jag erkänna. Har blivit fegare med åren. Som boende vid sjökanten testade
jag isen så fort det fruset till lite. Då gällde det inte fiske utan skridskoåkning
och bandy. Minns aldrig några varningar från någon vuxen. Kanske föräldrarna vid
något tillfälle tittade ut och ropade från trappan att inte gå för långt ut på
sjön. Mer än så var det inte.