Många med mej
har säkert sett filmen ” Hundraettåringen som smet från notan och försvann”. En
populär komedi som lockat storpublik på biograferna. En aktiv gammal man som
lurar skjortan av de flesta. De flesta är imponerade över att 101-åringen på filmen
orkar med allt.
En som inte är så värst imponerad av huv
udrollsinnehavarens
ålder är förre åmmebergaren Sten Bolling- själv 103. Sten såg filmen för att se
vad ”lillpojken” hade för sig. Själv har han aldrig smitit från någon nota, men
ibland har han gett sig på resor ut i Europa. Precis som Allan Karlsson i
filmen. Ibland i sällskap med någon dam. Men helst av allt åker han och dansar några
gånger i veckan. Vännen Leif Linus har
gjort en film om Sten som jag hjälpt till lite med. Har gjort intervjuer till
filmen. Känner Sten sedan gammalt genom en rad konstutställningar.
Bild Leif Linus
Sedan en del år tillbaka bor han i Hallsberg. Vid
ett besök vi gjorde berättade Sten att han varit ute i promenerat men fått lite
ont i ett ben. ”Tror jag börjar bli gammal”, var hans kommentar till det onda.
Sten tänkte annars aldrig på sin ålder, det är mera andra som gör det. Det
stora problemet för honom har varit när han ska ut och resa eller ha kontakt
med myndigheter. Datorerna har haft svårt att klara hans personnummer. Så
gammal kan man inte bli enligt moderna datorer hos myndigheter.
Linus har visat filmen om Sten på olika platser och
det har ofta varit fullsatt. Sten har varit med på varje spelplats och inlett
det hela med en svängom till släktingen, ”Bostonkungen” Theodor Pinets, ”Bondvals”.
Pigga och glada Åsa Karlsson har följt med som danspartner.
Annars har nyåret varit stilla och lugnt för mej.
Firade två gånger. En gång i Askersunds hamn och någon vecka senare med hjälp
av repriser på tv från firandet på
Skansen. Ser också i tidningarna att mötesverksamheten
och sammankomster kommit igång som vanligt efter nyår. Allt är sig likt. Minns
från jobbet att det var samlingar om hur arbetet skulle läggas upp på det
nyåret. Nästan alltid ingick det någon form av grupparbeten. Finns det något
tråkigare än grupparbeten? Det är min helt privata åsikt, men det ska också sägas
en del tyckte att det var riktigt roligt. Och till och med givande.
Slutligen. Folk på stan frågar mej varför den här
krönikan inte alltid kommer på samma dag- söndagar. Svaret är platsutrymme för
viktigare händelser, även om jag inte kan förstå att det finns viktigare saker.
OBS! Det sista var ett skämt.
