Vernissage
för Börje Sandelin-utställning blir det
på lördag i Konsthallen på Sjöängen . Sandelin
arbetade med olika tekniker och skapade bland annat porträtt,
figurkompositioner, interiörer, landskap och stadsbilder.
I
konsthallen visas även en 15 minuter lång film om Börje Sandelin, producerad av
Alf Fransson
Utställningen
hängs av Norra Vätterns bild- och formkonstnärer och vernissagen arrangeras av
Norra Vätterbygdens konst- och kulturförening.
Utställningen
är ett samarbete mellan Askersunds kommuns scenkonstavdelning och Kultur och
aktivitet samt privatpersoner som lånat ut konst, filmaren Alf Fransson och
ovan angivna föreningar.
Börje Sandelin-utställningen pågår till och med den
9 februari.
Sandelin är en stor konstnär från Askersund som
kommit lite i skymundan. Han hade en annan stor Askersundskonstnär ,Folke
Dahlberg , som vän och mentor. Sandelin var född i Österplana, Götene kommun,
1926. Han blev bara 44 år gammal. Sandelin avled i Stockholm 1970. Han var son till civilingenjör Gustav Erland
Sandelin och Ruth Sandberg..
Sandelin växte upp i Hällekis och senare i
Askersund. Konstutbildningen skede vid Konstfackskolan, Skölds målarskola, och
vid Konsthögskolan, bland annat med Sven X:et Erixson som lärare. Han var gift
i första äktenskapet med konstnären Eva Margareta Gehlin och i andra
äktenskapet med läraren Signe Ingeborg Nilsson. Uppväxten var strulig med
problem i skolgång på flera skolor. I Askersund kom han i kontakt med
konstnären Folke Dahlberg, vilket ledde in honom på konstnärsbanan. Sandelin
insjuknande i tbc vid en studieresa till Paris 1949, och han vårdades därefter
periodvis på sanatorier. Han debuterade 1951 på Lilla Galleriet i Stockholm,
där han ställde ut grafiska verk, merparten torrnålsgravyrer.
Själv har jag aldrig pratat med Sandelin eller
Dahlberg, men jag har sett de båda många gånger på stan. När det gäller Sandelin
minns jag att en urmakare i Askersund, som också framkallade bilder, gjorde
sitt livs misstag när det gällde konstnären.
Sandelin ville framkalla bilder i utbyte mot konstverk, men urmakaren
tackade nej. När sedan Sandelin blev
känd och hans verk började kosta
pengar ångrade sig urmakaren
bittert. Kontentan av det är att man
alltid ska vara snäll mot konstnärer. Inget vet något om en konstnärs framtid
och vad som kan bli populärt.
Jag har träffat Sandlins son, Olle.
Han var i Askersund i samband med en konstutställning av pappans
verk. Ansvarig för Sandelins verk var
Astley Nyhlén, ägare till Galleri
Uttersberg. Astley åkte gärna till Askersund. Han hade spelade bandy ett år i Askersunds allsvenska bandylag och
kände många
I en liten grå stuga väster om Askersund vid namn
”Lägret” höll ofta Sandelin till. Stugan hade också varit hemvist för
konstnärerna Dahlberg och teckningslärare Kurt Grönvall. I mitten på 50-talet
började stugan från slutet av 1700-talet förfalla. Ansvariga för
hembygdsföreningen i Askersund hade planer på att flytta stugan till
Hembygdsgården, men det blev för komplicerat
och kostsamt.
När Folke
Dahlberg omkom vid en drunkningsolycka i Vättern 1966, tog Sandelin det mycket
hårt. Han fick beskedet i en lappkåta norr om Kiruna efter en fjällvandring.
Sandelin hade svårt att skriva ett vänporträtt. Men han försökte ändå. Han
tyckte att Dahlberg stod hon allt för nära. Det var ungefär som att skriva om
en far eller bror. Enligt Sandelin var
Dahlberg hans enda verkliga vän.
”Dahlberg blev den förste konstnär jag träffade och
talde ensam med. Vi bodde i Askersund. Jag slutade realskolan mitt i terminen
för att istället gå i hans lära. Det var höst, Folke var nygift, för vintern
hade
han lämnat ön, för ett nyinrett hem i staden. Lägenheten
som låg vid sidan av en damfrisering (Stora Bergsgatan) hade tre rum och kök
och var mycket spartanskt möblerad. Ateljéinteriören var ett staffli, och ett
skrivbord. Inget mer. Vi gjorde ibland långa promenader i Askersunds utkanter
under ivriga samtal, har Sandelin, berättat.
Lektionerna som Dahlberg höll pågick varje dag mellan
tolv och fyra.
”Det kändes hela tiden som om Folke höll mig hårt i
handen”, har Sandlin, sagt.
Efter en del trassligheter beslutade sig Dahlberg
för att pröva på ett enstöringsliv och byggde sig ateljén ute på Stora Röknen.
”Jag hade Folke som förebild och skaffade mig snart
ett liknande hus fast beläget i mörkaste skogen (Lägret). Vi hälsade på
varandra då och då, och jag kände mej fortfarande som hans elev”.
Sandelin och Dahlberg fortsatte att träffas ett par
gånger om året. Ofta ägde mötena rum på stadens hotell
Sista gången Sandelin och Dahlberg träffades var i
slutet av juli 1966. Sandelin hälsade på i hans sista sommarhus i Granvik. Båda
var på det klara med att någon skulle få skriva den andres dödsruna.
”Vi såg på varandra i ögonen, och så skrattade vi
båda två. Sen gick vi ut den vackra sommaren till Bölets ängar”, har Sandelin,
berättat.
En del uppgifter om Sandelin är hämtade i Svenskt
biografiskt lexikon. Andra uppgifter har själv hörts berättats.
