Jul-och nyårshelgen var förr alltid en stor
bandyhelg i Askersund. Och inte bara i Askersund. IFK har inte bandyn kvar på sitt program, men
många har minnen kvar från den tiden laget spelade i storserien. Dåliga vintrar
och brist på konstfryst tvingade klubben att lägga ner bandyverksamheten.
När Örebro SK kom på besök till gamla IP blev det
folkvandring . Det gick bussar till matchen från de olika tätorterna i
kommunen. Många passade också på att gå
på gamla Statt efter matcherna när de ändå var inne i stan.
På 40-talet var det lika stor publik som innevånare
staden, cirka 2000. Vid något tillfälle hade en skribent räknat ut att det bara
fattades två personer på matchen jämfört med invånareantalet. Han undrade också
över vad de icke närvarande personerna sysslade med som inte gick på matchen.
Fanns det något viktigare?
IFK första allsvenska säsong 1945 blev ingen
höjdare. Laget tog bara en poäng och det var hemma mot Örebro SK. Det blev 2-2.
Mot Reymersholm på Stadion blev det förlust med 13-1. På den tiden hissades det
upp en vimpel för varje mål i ett Stadiontorn. Problemet var att det inte fanns
nog med vimplar. Arrangörerna hade inte räknat med målfrossa av det här slaget.
IFK levererade några landslagsspelare genom åren.
Gunnar Carlsson, Karl-Erik ”Söder” Södergren och Svante Eriksson, hade alla tre
börjat i klubbens juniorlag för att sedan gå vidare till A-landslagsuppdrag.
”Söders”storhetstid blev i Örebro SK. Där blev han både svensk mästare och
landslagsman ett antal gånger. Efter avslutad karriär hade ”Söder” och jag
sällskap på bandy på gamla IP ibland. Vi bodde grannar i hyreshusen vid
Borgmästargatan. Han hade bandyportfölj med termos med sig och bjöd på varm
dryck. Men det var bara varm saft. Ingen av oss ville se matcherna suddigt. Några
hundra meter från bandyplanen fanns en dansbana på den tiden. Alla med portfölj
gick dit i halvtid. Folkvandring skulle man
kunna säga. Det gjorde vi även med ”Söders” saft. Promenaden upp till dansbanan
var en liten ritual för de som hade portföljer.
Gunnar fick Kabompokalen som planens bäste spelare i
sin första landskamp 1945. Svante hemmadebuterade i Allsvenskan som 18 -åring i
slutet på 40-talet genom att göra två mål mot ÖSK. IFK vann med 2-1.
-Som alla nya spelare fick jag spela vänsterytter.
ÖSK-försvaret glömde bort mej. De gick in för att markera Gunnar och ”Söder”,
förklarade Svante blygsamt en gång. Själv blev han landslagsman på 60-talet.
