En gång i
tiden var det vanligt med försäljningsbussar på landsbygden. Bussarna kom med
kött, fisk och allt vad det kunde vara. Det trots att det fanns många lokala
handlare ute i bygderna. Men det var ändå något visst med försäljningsbussarna.
Något av veckans höjdpunkt. Folk gick ut till sina brevlådor och handlade vad
som behövdes till hushållen. Praktiskt och bekvämt.
Fiskbussen var populär i bygderna.
Bild från Leif Linus samling
En del av
bussförarna var lite speciella. Särskilt minns jag en som sålde fisk. Han gick
sin egen väg och hade humor som jag tror han inte visste om det själv. Han var
också bestämd mot kunderna. Det gick
inte att stå plocka och välja bland strömmingarna. ”Här tar vi jäms över” var det klara
beskedet. Fick han klagomål på att
fiskarna var lite bleka, så menade han att det skulle alla vara om de vore
döda. Minns när det var röstning
högertrafikens eventuella införande. Jag frågade om han skulle rösta, men han
förklarade då att han hade försökt införa högertrafik några år tidigare men då
grep polisen in. ”Gick det inte den
gången så får det vara för mej”, blev svaret.
Anledningen
till att han körde på höger sida den gången hade sin naturliga förklaring…
Det fanns
ett antal försäljningsbussar. Slakteriföreningen i Askersund hade en buss som Hjalmar och Malte ansvarade för. När den
gamla bussen som skrotades 1958 blev det stort pådrag. Den gamla hade gått i 20
år. Den nya bussen stod på toppen av vad som kunde åstadkommas vid den tiden.
Inredningen var gjord i rostfri plåt. När det var kallt kunde man till och med
koppla på elektrisk värme. Ingen kund skulle behöva frysa om fötterna när de
handlade korv och sylta. Någon berättade att när bussen anlände till ett äldreboende
i trakten kom det ut en man i boendet för att handla en korvbit. Den kvinnliga
föreståndaren reagerade skarpt. Hon menade att det fanns mat i boendet. Det
behövdes inte handlas något extra. Mannen frågade då lugnt och stilla om
föreståndarinnan verkligen skulle lägga sig i det hela. Hon hade väl ingen korv
att sälja. Ett bra svar men, så behandlades de gamla på den tiden.
Under en
period stannade Slakteriföreningens buss
till och med i ett bostadsområde en bit
från centrum som saknade butik. Det skedde några gånger
i veckan. Precis som Hemglass , men utan en högtalare som kallade till
köp.
Kanske det
snart är dags att satsa på försäljningsbussar igen nu när lanthandeln går på
knä. Eller så kan man göra som ägarna till Varuhuset i Rönneshytta har gjort. De
hämtar sina kunder till Varuhuset med en liten buss. Det blir en stunds
gemenskap i affären med fika och allt. I
folkmun har turen döpts till ”antikrundan”. Ett verkligt lyckat
initiativ som de boende i
området är mycket
nöjda med.
