Ingen behöver längre lämna Askersund hungrig. Den
som av någon anledning trots allt gör nu får skylla sig själv. Det har växt
fram ett antal matställen och serveringar senaste åren och det fortsätter. Utbudet är stort och det finns olika
varianter av mat att välja på. I hamnområdet är det lite av kontinental
stämning och då tänker jag mest på matutbudet. Det har berikat stadens
matkultur. Lukten av stek strömning gör att man ändå påminns om att det är ett
svenskt hamnområde, även om det inte finns strömming just i vattnen runt
Askersund.
I hamnområdet finns det många varianter av mat att välja på.
Länge bestod utbudet mest av ett antal pizzerior, men
nu finns allt från våfflor i Torgparken till Libanesisk mat i hamnen. Mellan de båda platserna finns det lite av
varje att välja på, som vanliga lunchbufféer, grillat och glass i massor.
I min ungdom åt jag ofta på en mjölkbar, Fenixbaren,
som låg central vid Storgatan. På den tiden öppnades mjölkbarer på många
ställen i Sverige. Där servades husmanskost. Anna-Lisa Jedenmark var kvinnan
som vågade satsa också i Askersund. Hon kom från Leksand och hade där drivet en
mjölkbar med samma namn. Ibland fick jag sällskap av en person som ofta hade tagit
sig ett glas eller två redan innan lunchen. Och då handlade det inte om mjölk. Men
han var snäll och vänlig. Han hade läst i en tidning att det var bra att ”äta
grönt”. Men han visste inte riktigt vad
det var bra för, men det som stod tidningen var rätt. Jo, det stod i tidningar
även på den tiden om nyttan av att äta rätt, även om det inte var några stora
artiklar som nu. Det gröna skulle göra livet lite lättare och nyttigare. Men
det fanns ett problem med det för mitt matsällskap. Han tyckte inte om grönt
men ville ändå hålla den nyttiga stilen utåt och att han hängde med i tiden. När det serverades stekt falukorv så
förklarade han alltid att det skulle var spenat till korven för att göra det
hela lite mera nyttigt. Att han sedan satt och petade bort det gröna var en
annan sak. ”Nu står man sig ett tag och lite grönt har man också fått i sig”
var alltid kommentaren när vi reste oss från matbordet, allt medan barens ägare
plockade in tallriken till disken och skrapade av spenaten.
Fenixbaren fanns vid Storgatan. Skylten syns till vänster.
Mjölkbaren vid Storgatan var populär. Enkel och
billig husmanskost. Verksamheten försvann från Storgatan till hamnen när husen
revs. Då var det Ebba Johansson som basade för verksamheten.
Ett annat populärt ställe var ”Panget” som drevs av
familjen Arrenius. Serveringen låg på övervåningen i ett hus där nu Torghallen
finns. Minns att det kom vandrade ett
svart gäng från gjuteriet på Askersundsverken till ”Panget” varje dag för att
äta sin lunch. Jobbet i gjuteriet gjorde att de var helt nedsotade, men de var
alltid välkomna när de tvättat av sig lite sot. Ett tufft jobb som krävde
riktig husmanskost.
Väderkvarnsgatan där ”Panget” fanns. Skylten syns till höger.
Själv har jag prövat på maten på de flesta av
stadens matställen. Det är svårt annars att diskutera om det smakade bra eller
inte. Och hittills har det smakat bra även om inget ännu når upp till morsans
köttbullar. Men det kanske mest handlar
om nostalgi när jag tänker efter…
