Strax söder om Askersund, beläget på en udde i Vättern, ligger Stjernsunds
slott. I dag är slottet mera tillgängligt för allmänheten än vad det var
för ett antal år sedan. Slottet, i stram nyklassicistisk stil, lät uppföras av
brukspatron Olof Burenstam 1798. Vid samma tid anlade man parken i engelsk
landskapsstil. Fem gånger om dagen hela sommaren hålls guidade visningar
på slottet. Intresset för slottet och guidningarna är stort.
Under åren 1823-1860 ägdes Stjernsund av familjen Bernadotte. Kung Karl XIV
Johan använde slottet som övernattningsställe under sina resor till Norge och
sonsonen prins Gustaf, ”sångarprinsen”, lät 1848-1852 utföra en genomgripande
nyinredning av slottet. Stjernsund kan i dag visa upp en av de bäst bevarade
inredningarna från 1800-talets mitt.
1860 köptes godset av familjen Cassel som gjorde slottet känt för sin
kreatursavel, Stjernsund är stamorten för svensk rödbrokig boskap (SRB). 1951
avled ’Hennes nåd’ Augusta Cassel och hade då donerat slottet till Kungl.
Vitterhetsakademien.1965 förklarades det som byggnadsminne. 
På slottet fanns en gång i tiden trotjänaren och betjänten Oskar Karlsson. Han
var ett original och kändis i bygden. Det fanns inte många personer med den
titeln i bygden så han var unik. ”Hennes nåd” levde dock kvar fram till sin död
att slottsägare skulle ha betjänter. Den
här bloggen ska handla om Oskar. I slutet på 50-talet lämnade han sin befattning
som guide och värd på slottet. Då hade han varit anställd på slottet drygt 50
år. Men någon längre flytt blev det inte, bara ett stenkast från slottet till
en nyrenoverad tjänstebostad.
Redan som 15-åring kom Oskar Karlsson i betjäntlära hos minister Burenstam
på Tjälvesta. 18 år gammal kom han till Stjernsund. Oskar kunde berätta om baler
och fester med blåblodiga gäster i vackra kläder, men också om strävsamma
arbetsdagar under de första åren han arbete vid slottet. Slottspersonalen
uppgick till 10-12 personer. Ändå kunde
arbetstiden för Oskar upp till 14 timmar om dagen.
Betjänten Oskar Karlsson
Bild från Leif Linus arkiv
”Vi började klockan sex på morgonen. Då gällde det att göra upp eld i kakelugnar
och kaminer. Uppemot 20 brasor var normalt. När det var kallt blev det ofta det
dubbla. Det skulle vara varmt och skönt i sängkammare, förmak och matsal innan
det var dags för herrskapet och gäster att stiga upp till den väntade
frukosten”, berättade Oskar i sin avskedsintervju.
”Då skulle också stearinljusen i alla lampetter och kronor var utbytta. Ett
krävande arbete. Bara en av kronorna i salongen bar inte mindre än 36 ljus.
Före frukosten skulle också gästernas kläder borstas, källvatten fyllas i alla
karaffer och källvatten kokas åt dem som ville ha badkarsvatten. Sedan gick
dagen med bestyr av mest skiftande slag”.
”Alla kopparföremålen i köket skulle putsas. Föremålen täckte en hel vägg i
köket. Silverföremålen i gemak och salonger skulle också putsas. Vatten skulle bäras
med ok från källan”
Oskar tyckte ändå att körningarna med häst och vagn till järnvägsstationen
i Rönneshytta, som vintertid skedde med släde var det jobbigaste.
Hos fotograf Pettersson i Askersund . Oskar till höger.
Från Leif Linus bildarkiv
”Då kunde man nästa sitta och frysa fast på kuskbocken.
Björnskinnsmunderingen höll dock kroppen varm och några men blev det aldrig tal
om”.
Bild från 1924 ur boken ”Stjernsund i Närke-slottet och godset” från 2001. Oskar i övre raden längst till höger.
Oskar ordnade luciafest på slottet. Tidningsklipp
Oskar 60 år
Tidningsklipp från 1958 då Oskar slutade sin anställning på slottet.
Förr i tiden var Edö säteri på andra sidan sundet underställt.
Mjölk och andra produkter fraktades till kökstrappan vid slottet. Oskar
berättade att glanstidens slottsbarn brukade roa sig med att kasta ”smörgås”
med sönderslagna ostindiska tallrikar från köksbryggan. I dag är till och med hoplappat
porslin av det slaget värdefullt. Förmodligen finns det en bottenskatt i
Edösundet vid en närmare undersökning…
Bloggen finns också på Word Press:ovedanielsson.se och på NA:s blogg
