Fram till i början av
70-talet fanns det glass-och korvkiosk på torget i Askersund. Underhållet var
dåligt och de som drev verksamheten orkade inte fortsätta. Kiosken på torget
var förr en samlingsplats för stadens ungdomar. En träffpunkt. Har skrivit i bloggar flera gånger att det
saknas en kiosk på torget. I dag är det bara hamnen som gäller. Men nu har en
affärsman i Centrumhuset skaffat en kiosk till Torgparken. Där ska säljas glass
och olika varianter av våfflor. Kiosken har
i dag mörk färg, men den ska målas gul
med vita knutar. Kunderna får stå ut med placeringen i Torgparken, det är ändå
nästgårds till torget.
Nya kiosken i Torgparken
I början på 50-talet var
kioskfrågan på torget en verklig het potatis. Ärendet gick som en följetong i
stadsfullmäktige. Och i tidningarna. ”Förargelsens hus” blev en benämning på
korvkioskbråket. Det fanns förfrågningar från Kalle om att få placera en kiosk
i torgparken, men det var väl magstarkt tyckte de styrande. En korvkiosk i
gamla fina torkparken. Det fick räcka med den telefonkiosk som redan fanns där.
För att få ordning på det hela tillsattes en torgkioskskommitté .
Torgkiosken
Bild från början av 70-talet
Vid den här tiden fanns taxistationen
på torget ut mot Sundsbrogatan, med en kiosk. Och så fanns det en kiosk på
torget mot Stöökagatan som Kalle drev. Han ville utvidga verksamheten med en ny
kiosk i torgparken. För att få ordning på det hela togs beslut att taxi skulle
flyttas från sin torgplats till en lokal mellan Rådhuset och Ahnérska
fastigheten. I dag är lokalen borta och istället är det en öppen gång in från
torget till Rådhustomten. Innan taxi kunde flytta in fick polisen flytta ut
sina prylar. De använde lokalen som förvaringsplats för hittegods. Och tidigare
som rastgård.
Kalle Jansson och David
Karlsson (taxikiosken) , hade var sin kiosk på torget, men planteringsnämnden med rektor Anton Frendel i
spetsen tyckte det var olämpligt. Bankmannen Wåckner ansåg att en kiosk i parken
skulle förstöra parkens skönhetsbild. Det skulle räcka med en kiosk, som de
båda korvförsäljarna fick dela på.
Kommunen skulle bygga kiosken och sedan arrendera ut den till Kalle och
David.
Korven smakade bra tyckte Sven-Åke ”Frida” Karlsson
Ingen av de båda försäljarna var särskilt
glada över det dikterade kompanjonskapet. De styrande i staden kom fram till
ett av det märkligaste beslutet som fattas i Askersund genom tiderna . Kalle och
David skulle byta lager var 14:e dag! Två
veckor korv och sedan två veckor godis. Det gjordes också en lottdragning om
vem som skulle sälja vad till att börja med.
Minns inte vem som drog den första korvförsäljningslotten. Många tycker
i dag att det är obegripligt. Hur kunde Kalle och David gå med på något dylikt?
Fanns det lagrum för ett sådant beslut? De båda korvförsäljarna fogade sig för
överheten på Rådhuset. De hade inget annat val om det skulle få in pengar till sin
försörjning.
Kiosken som fanns utmed Stöökagatan
Svenska pressen skrev om kioskbråket i Askersund
Själv var jag i högsta grad
inblandad i lagerbytena. Kalle som var lite handikappad bad mej alltid om hjälp
att flytta ut sitt lager i kiosken och sedan flytta tillbaka allt igen när det
var dags för byte. Kalle hade hyrt in sitt lager i en vindsvåning i slaktare
Lönns hus vid torget (huset där Föreningsbanken låg tidigare). Det var många
trappor att släpa godis, cigaretter, och allt annat som finns i en kiosk. Uppmanade Kalle flera gånger att hyra en
källarlokal istället för vindsutrymmet. Man Kalle lyssnade inte på det örat.
Det var en billig lokal. Ersättningen som jag fick för flytten som tog några
timmar var en korv ned bröd. Men Kalle hade god korv, så det var inte mycket
att säga om det. Och man behöver inte ha betalt för allt. En med bröd är inte
det sämsta i betalning.
”Korva-Kalle” Jansson var en
verklig innovatör när det gällde korvförsäljningen på Askersunds torg under
50-talet. Det var han som först lanserade grillkorven till sin kiosken. Tidigare hade det bara
funnits kokt korv att köpa, men Kalle som var en framsynt man med lite nya
affärsidéer köpte in en bordsgrill. Helt plötsligt kunde askersundarna välja
mellan kokt och grillad korv. Och inte nog med det. Det gick också att få
ketchup på korven, något som var helt nytt i torgkiosken. Något helt enastående
tyckte många som var unga på den tiden. Själv äter jag inte ketchup. Fick
aldrig lära mej det som barn. Vet inte ens om det fanns ketchup att köpa på den
tiden? Det var mest ungdomar som köpte
korv. Kiosken på torget blev lite av en samlingspunkt. Senare kom också
pulvermoset och då var lyckan nästan fulländad för alla hungriga ungdomar. Men
inte riktigt ändå…
Vid den här tiden i mitten på
50-talet hade inte pommes frites- vågen nått Askersunds torg. För den som
önskade den nyheten så blev ett besök i Hallsberg nödvändigt. Där hade den
friterade potatisen redan gjort sitt intåg. Sex mil fram och
tillbaka för lite pommes var inte ovanligt. Det blev ju också en trevlig
utflykt. Minns ett restaurangbesök i Askersund med några kompisar där krögaren
kom fram till bordet och förklarade stolt att nu serverades minsann även han
pommes frites. Precis som i Hallsberg fast inne på restaurang. Krögaren verkade helt övertygad om att pommes
frites kulturen hade uppstått i Hallsberg. En kompis som stärkt sig med någon dryck
frågade också krögaren rakt på sak om han verkligen trodde det på allvar.
Stämningen efter det blev inte riktigt bra.
Morfars-Harry Karlsson
Det fanns ytterligare en
person som vill öppna en korvkiosk i torgparken men fick nej. Han blev istället
erbjuden en plats på tomten där Sjöängsskolan finns i dag. Plintarna till
kiosken kom på plats, men det blev inte mer än så. En flitig korvförsäljare vid
olika arrangemang, som vid marknader och bandymatcher var också Harry
Karlsson också kallad ”Morfars-Harry”.
Det sågs inte alltid med blida ögon av de etablerade korvförsäljarna. Men Harry
var populär med sin korvvagn. På den fick människor med handikapp förtur till
försäljning . Harry hade i sin ungdom skjutit bort en hand, men det var inte
många som tänkte på det. Sitt yrke som målare hade han inga problem med. Harry
var också en duktig bandyspelare.
Ute på gamla idrottsplatsen
hamnade en av kioskerna . Där skötte parkens allt i allo, Hälla-Oskar,
försäljningen på 60-talet. Vid ett tillfälle inträffade ett fatalt missöde som
gjorde Oskar mycket upprörd. Istället för den varmkorven hade han fått en burk
med stora fläskkorvar. ”Titta Ove, vad ska jag göra”, ropade Oskar från sin
kiosk. Ska erkänna att jag försvann snabb från platsen. Vet inte hur det gick
med korvförsäljningen den kvällen….
Förutom mina bilder har Leif
Linus, Anders Foglander och Kjell Johansson bidragit med
bilder.
