Trycket efter lägenheter är stort. Och så har det
varit länge. Önskemålet är ofta en hyfsad stor lägenhet i ett bra läge med egna
rum åt alla i familjen. Men det är inte gott om sådana lägenheter för en
överkomlig hyra eller ett bra pris på en bostadsrätt.
Systrarna Dagmar, Thyra och Ingrid Pettersson i sin nya lägenhet.
Systrarna Thyra, Dagmar
och Ingrid Pettersson (Nordman), löste det på sitt eget vis. De flyttade ihop i
en tvåa med rum och kök i de då nybyggda bostadsrätterna vid Sundsbrogatan, med
en av stans bästa utsikter. Och trivdes utmärkt. Både med lägenheten och att
som äldre syskon bo så nära varandra. De såg bara fördelar med det hela. Kanske
något att tänka på i dag när det är så ont om lägenheter. Flytta ihop som
systrarna Pettersson.
Ingrid visar den fin utsikten mot hamnen och kyrkan.
Som journalist besökte jag systrarna 1987 när de
nyss hade flyttat in. En historia som är värd att berätta igen.
Storasyster Dagmar hade ansvar för disken
mellansystern Thyra ordnade med maten, medan lillasyster Ingrid hjälpte till
med lite av varje. Städningen delade de upp ”systerligt”. Lägenheten var på 84 kvadratmeter
och insatsen var 29 000 kronor 1987. Thyra hade varit gift till skillnad
från sina båda systrar.
-Jag flyttade till Stockholm som ung. Först arbetade
jag som husa i fyra år. Sedan gifte jag mej och fick sonen Per. Jag fortsatte
att arbeta som servitris på olika smårestauranger. När min man fick pension
flyttade vi till mina systrars hus i Askersund. Maken dog några år senare,
berättade Thyra.
Systrarna Dagmar och Ingrid blev hemstaden Askersund
trogna. Dagmar stannade hemma och hjälpte sina föräldrar. Medan Ingrid
utbildade sig till sömmerska. Det är många askersundare som fått sina kläder
uppsydda och ändrade av Ingrid. Familjen bodde i ett hus vid Gårdsjögatan, med
en stor tomt. Det blev för jobbigt att klippa gräs och skotta snö. Systrarna satte
upp sig i lägenhetskön så fort de fick höra att John Mattsson skulle bygga i
centrala Askersund. Det var inte så vanligt på den tiden med nya lägenheter
centralt. Det tog tre år innan lägenheten blev en verklighet. Ingrid slutade
inte helt med sitt yrke när hon kom till lägenheten . Hon fortsatte med att sy kläder
åt sina systrar.
När systrarna blev trötta på att sitta i sin
lägenhet, tog Ingrid ut sin lilla bil för en åktur. Hon var den enda av
systrarna som hade körkort. När jag hälsade på i den nya lägenheten skulle
Thyra bjuda sina systrar på inkokt lax till lunch. Att matlagningen
just fallit på hennes lott kanske inte var så konstigt med tanke på hennes
bakgrund som servitris. Men det var inget hon hade tänkt på själv. Det hade
bara blivit så.
-Det är ingen
ide att mina systrar klagar på maten. Jag bestämmer hur matsedeln ska
se ut, skojade Thyra.
Huset som systrarna Pettersson bodde i ligger utmed
Sundsbrogatan, men märkligt nog är adressen Stöökagatan. Systrarna tyckte det
var lite konstigt minns jag. Tydligen var det så att alla i
bostadsrättsföreningen skulle ha samma gatuadress. Det skulle bli enklare så,
även om man bodde vid Sundsbrogatan. Systrarna förklarade att det var bra om
äldre människor bodde centralt. Kommunen sparade pengar på färdtjänst och annan
service för äldre. Samma sak gäller väl i dag som för 29 år sedan när jag
gjorde reportaget.
1987 Sundsbrogatan med de nybyggda bostadsrätterna.
Sundsbrogatan 50-tal. Husen till höger revs för att ge plats åt bostadsrätterna.
Det finns mycket att lära av systrarna Pettersson i
tider av brist på bostäder. En annan viktig sak som gjorde att allt klaffade var
också att de trivdes mycket bra ihop. Äkta syskonkärlek.
PS! Bloggen finns också på Word Press. Bilderna går att dra upp på ett annat sätt där.
