Giftfria grönsaker, husmanskost, cykelåkning och
hårt arbete, var förre glasbruksarbetaren Einar Johanssons recept på hur man
klarar sig från allvarliga sjukdomar. Själv var han ett levande bevis på att
hans teori höll även i praktiken. Intervjun gjorde jag med min gamle
arbetskamrat för 30 år sedan. Men hans teori är mer aktuell än någonsin. Allt
som Einar pratade om för att hålla sig frisk och få ett bra liv, kan man läsa
om i var och varannan tidning i dag. Brukar tänka på honom när jag läser alla
uppmaningar om hur man ska leva för att hålla sig frisk. Einar var en
föregångsman när det gällde hälsa utan att veta om det själv. Han använde bra
sunt förnuft. Einar var 30 år för sin tid. När jag gjorde intervjun i september
1986 var Einar 80 år och hade aldrig varit sjuk. Och han levde många år efter
min intervju.


Einar höll igång från tidig morgon till sena kvällen
med trädgårdsarbete. Hans trädgård vid Lunna i Hammar var imponerande med frukträd
och grönsaksland.

-Folk får för sig att det måste vara en massa
konstgjord gödning för att få fart på
växtligheten. Det är helt fel. Jag använder vanlig hederlig hönsgödsel och egen
kompostjord. Det är inte underligt att folk blir sjuka med alla dessa gifter,
förklarade han.

Påminner än en gång att intervjun gjordes för 30 år
sedan.

Einar var född och uppväxt vid ett litet lantbruk i
Tiveden. Det fanns fyra barn i familjen.

-Redan som barn fick jag hjälpa farsan i lantbruket.
På den tiden var det också vanligt att man fick hjälpa andra bönder. Vi fick gå
upp halv fem och det är något jag fortsatt med genom livet, upplyste Einar.

Efter en del år som lantarbetare kom Einar med
familj till Hammar 1955. Där fick han jobb som synare vid Hammars glasbruk. Det
var också där vi träffades. Einar var noga.
Inga defekta flaskor slank förbi hans skarpa synarögon. 1973 gick han i
pension. Vid sidan om sitt arbeta på glasbruket hjälpte han till med
trädgårds-och jordbruksarbete på olika håll. På den tiden ägde Hammars glasbruk
nästan hela Hammar.

-Varje
sommar fick jag slå gräs på brukets ägor, berättade Einar, som var något av en mästare med sin lie.

-En gång när
jag stod och slog gräs efter vägen till
Hammar, stannade en bil med fyra fina herrar och erbjöd mej arbete vid parkförvaltningen i Stockholm. De behövde
någon som kunde hantera lien.

På den här tiden när intervjun med Einar gjordes,
var det stor debatt om vad som skulle hända med hans gamla arbetsplats.
Företaget hade satsat stort på engångsglas. Men det blev stopp för den
tillverkningen vid Hammar. Det var inte miljövänligt.

-Jag sa det till dåvarande disponenten. Redan från
början var jag negativ till engångsglas. Jag fick också rätt. Glasbruket kommer
säkert att leva kvar även om det blir neddragningar av personal, trodde Einar,
men där fick han fel. Glasbruket stängdes i början på 1990-talet.

Einar i Lunna hade också andra talanger än
trädgårdsarbete. Under alla år hade han också klippt folk. Även där var han
självlärd.

-Det började med att jag fick klippa håret på brorsan och farsan. Sedan har det bara
rullat på. Många äldre personer kommer hem till mej för att bli uppsnyggade i
håret. Jag rullar undan köksmattan och så står min frisörsalong färdig,
berättade Einar, roat.

-Som mest klippte jag 35 personer på en dag. Det var pensionärer både vid
Lunnagården och från Norrbergahemmet i Askersund. Det brukar ta en 15-20
minuter för varje kund. Jag har inte bara en frisyr att välja på om du nu tror det var hans klara besked.

Einar hade bott själv några år när jag gjorde
intervjun. Hans kära fru Naime avled efter flera år på långvården. Matlagningen
och städningen skötte han själv. Om det skulle knipa med något hade han sina
två barn på nära håll.

-Jag äter mest grönsaker från den egna trädgården. Fisk vägrar jag att
göra i ordning, sedan jag sett det oljiga vattnet i Hammarsviken. Nej då är det
bättre en morot, förklarade Einar, innan han satte sig på cykeln för att hjälpa
en granne med trädgården.

Kan väl också nämna att det inte är ofta man blev
klippt i samband med en intervju, som hos Einar. Han tyckte att jag var långhårig
och ville göra något åt det innan han började med trädgårdslanden. Tror inte
ensa att tog en kvart att bli fin i håret. Så fin jag nu kunde bli.

Bilden tagen med självutlösare om någon undrar.