Äntligen kom snön. Till
glädje för barn och alla skidåkare. I dag är det Zinkgruvans IF som står för
skidsporten i Sydnärke. Både med åkare
och en fin anläggning. IFK Askersund arrangerade under många Sydnärkes stora
skidlopp- Tivedsloppet. Det första loppet kördes 1936 och hade då namnet Askersundsloppet.
Som grabb följde jag många Tivedslopp från toppen av den gamla tingsplatsen,
Väderkvarnsbacken. Där var många blåbär som trattade på ändan i nedförsbacken in
mot det hägrande målet på IP. Bara det drog en ganska stor publik till backen.
Längden på loppet var runt 3 mil, men flera vätskekontroller. En del stannade länge
vid kontrollerna. Blåbärsoppan verkade vara mycket vällagad.
En trogen Tivedsloppsåkare
var originelle Kalle ”Bock” Pettersson. Enligt vad jag hört senare var inte
hans efternamn Pettersson, utan Gustavsson, men han protesterade aldrig mot sitt
felaktiga namn varken i startlistor eller i tidningsreferat. Han gillade namnet
Pettersson. Kalles problem var Väderkvarnsbacken och utförsåkningen. Han
bromsade utför och det fick ledarna att nästa bryta ihop. ” Bröms inte Kalle
utan stak” var kommandot från en ledare med
ursprung i Dalarna. Kalle brydde sig inte så mycket om det. I sin
hemvärnsdräkt stakade han lugnt vidare in mot målet på gamla IP i Askersund.
Hemvärnsdräkten använde han alltid vid skidloppen. Normalt hade annars IFK blått
och vitt. Kalle hade inpräntat den olympiska tanken i huvudet. Det viktigaste
är inte att vinna. Det viktigaste är att deltaga.
Kalle Pettersson på väg mot det hägrande målet på gamla IP.
Själv har jag alltid varit en
urusel skidåkare. Det var andra vintersporter som gällde när jag var aktiv. Men
jag gjorde faktiskt ett tappert försök i en korpstafett tillsammans med mina
bröder en gång för länge sedan på träskidor. Brorsan Karlherbert och jag var
aktiva inom idrotten på den tiden och hade skaplig kondition. Men vi hade ingen
skidteknik. Det går inte att halvspringa sig igenom ett skidlopp, även om det
bara råkar vara en korptävling. Min skidkarriär fick ett snabbt slut när PRO
lag 2 passerade ute i spåret. En gammal man med en härlig skidteknik susade
förbi. Och han hade också vallat sina skidor fick jag höra efter målgången. Det
var nästan så att arrangörerna fick dra igång en skallgångskedja i Stadsparken
efter brödralaget. Kan nämna att träskidor brinner bra. Även ovallade.
